Jag har hittat hem

Jag är tvättäkta stockholmare om man kan uttala sig så, jag är född och uppvuxen 10 minuter från Sthlms innerstad. Och jag älskade det, jag älskade pulsen, stressen, alla människor, att bo i en stad som aldrig sover, att ha nära till allting som bio, shopping, caféer, nära hem från krogen och fester. Frågar du mitt 18 åriga jag hade jag aldrig äns funderat om någon frågade mig ”skulle du kunna köpa ett hus på landet” nej? Jag hade skrattat dig rakt upp i ansiktet. Jag? I ett hus på landet, knappast. Jag ska ha en flådig lägenhet mitt i innerstaden. Men för cirka 5 år sedan när jag fyllde 20 så lämnade jag den tryggheten, eller jag rättare sagt var tvungen då min mamma valde att flytta till skånela med sin nuvarande man. (Ligger på landet utanför Väsby) och jag var så arg, besviken och uppgiven... jag ville Inte bo där. Det kändes som jag förlorade mitt liv. Och att flytta till en egen lägenhet i Stockholm är inte det lättaste. både svårt att få något att hyra och dyrt att köpa. Så det var tillslut bara att inse att det var så det skulle bli.Idag tackar jag mamma för det valet hon gjorde när jag var en grinig tonåring. Idag kan jag inte önska mig ett bättre liv. Att flytta gjorde att jag träffade mitt livs kärlek, vi flyttade ihop (Andreas är från Uppsala) och nu har vi en fantastisk son tillsammans. Idag inser jag att mitt liv i Stockholm var inte menat för evigt, det var en tillfällighet tills jag hittade mig själv och hittade hem där jag vill vara, på landet.  Vår dröm idag är att bo på landet i ett hus, bara vår familj. Det är vårt mål, och det är där vi vill att våra barn ska få växa upp, där dom kan springa fritt ute på tomten, där vi inte behöver vara lika rädda.Jag har äntligen hittat mig själv och mitt framtida hem. Jag längtar absolut inte tillbaka och jag är evigt tacksam till min mamma som lärde mig älska livet på riktigt!