på ett sjukhus

på ett sjukhus och hon gråter hejdlöst. Ett vårdintyg är skrivet och hon skickas med ambulans till sjukhuset. Hennes värden har försämrats fort och både bak och framjour är rädd att hon ska dö. Själv håller hon upp en fasad ingen ser igenom. Nu ligger hon där. På sjukhussängen med den gula landstingetfilten. Skötaren bredvid henne håller en hand på hennes axel men tårarna slutar inte att rinna. Allt hon ville var att inte krascha psykiskt. Istället har hennes vardag blivit präglat av lögner mot dem hon älskar mest, allt för att hon är så jävla rädd för att bli lämnad ensam igen. Hon vill leva, men hennes tankar tar överhand. Hon vill leva, men hennes impulser är för starka. Hur ska hon någonsin kunna förklara hur hon ljugit sig igenom den senaste veckan när hennes hjärta nu knappt orkar pumpa blodet i kroppen. Alltid. Alltid blir det såhär och hon är så jävla ledsen.