Allt jag gör är att be om förlåtelse...

Ja, förlåt ännu en gång för en otroligt kass uppdatering. Orken har inte och finns egentligen inte heller till att skriva något här.    Mycket har hänt sedan sist, nyårsfirande, firande av pojkvännens 20-årsdag och hans brors 25-årsdag. Börjat på Folkhögskolan och trivs, flyttat in hos pojken och träffat massa nytt folk.   Skolan har tagit upp en hel del tid, mycket hemupgifter, så bland annat därför jag inte har haft tid eller ork att skriva här. Tyvärr. Men den här veckan har vi fått berättat för oss att vi ska göra en varsin film i grupper om 4-5 person och den i sin tur ska vara ca 3-10 minuter lång. Det är något jag ser fram emot väldigt mycket.   Jag har även tagit upp spelandet igen, sen jag fick sparken från callcentret jag nämnde i förra inlägget. Projektet lades ner, otroligt tråkigt, så nu lär jag söka nytt jobb om jag vill bo kvar i Västerås och kunna åka på lite olika resor som är inplanerade.   På söndag har killen och jag varit officiellt ett par i ett års tid. Wohooo, stort steg för oss båda :) Å dagen innan skärtorsdagen åker jag, pojkvännen och hans storebror upp till Sälen, ska bli skönt att komma ifrån Västmanland ett tag och dessutom få glida runt i backarna hela dagen och bara mysaaaa. Sen är det inte långt kvar tills vi lämnar landet för att åka på en av de största bilträffarna. Ser fram emot det så himla mycket! Blir borta i drygt en vecka, missar en hel del i skolan, vilket inte alls är bra. Men så kan det vara. Får ta ikapp det på annat sätt helt enkelt. Måste försöka facebooka eller skypea med de där hemma under tiden där borta, i och med att jag faktiskt blir hela 20 bast jag oxå under dagarna i Österrike :D   Tagga att kunna gå in på systemet med polare utan att de behöver lämna stället utan något (Tumbs up!) Nej, längtar nog mest efter att kunna dra dit själv och fixa lite alkoholfri cider som är så himla gott! Slippa be killen fixa allt åt mig jämt.       Jaja, ni kanske är sugen på att höra något om diabetesen? Omnipoden är fortfarande min, har inte riktigt träffat läkaren på det här året än, har dock varit och hälsat på hos mitt gamla diateam, oerhört kul, saknar dem så himla mycket!! De har liksom varit med från första början, hade dem i hela 19 år, i stort sett hela mitt liv. De är som min familj sorgligt nog.  Blodsockret har svängt en hel del, men jag har helt ärligt inte velat lägga så mycket energi på att kolla blodsocker och dosera insulin. Fy mig! Har börjat klättra på klättervägg en gång i veckan dock, det är rätt bra. Sabbar dock möjligheten för att sätta pumpen på ett bra ställe då mina armar reagerar efter första dagen på tejpen...  Nu har jag även fått en rätt så allvarlig inflammation där förra poden satt, hade jätte ont hela dagen innan jag bytte den. När jag sedan drog bort den så var det såklart lite var, ömt och väldigt rött på ett rätt så stort område. Det här var då för 3 dagar sen, och samma sak var igår. Men idag har det varit riktigt riktigt ömt, märkte sedan att det ser ut som en jättefinne med en vit plupp som då är kapslat var och sen är det en klump stor som en enkrona och hård som en sten precis där under. Inte nog med det, blev riktigt galet illamående under lektionen idag och har känt mig febrig hela dagen, sen när jag kom hem fick jag inte längre behålla det lilla jag ätit under dagen. Så jag ringde 1177 för råd om hur jag skulle göra. De hänvisade mig till min pojkväns privata läkare. De skickade vidare mig till akutmottagningen då de inte har hand om patienter med diabetes. Fick alltså ta bussen till lassarettet, illamående, yrslig, skakig och svag. Väl där fick jag hjälp fort, de kollade blodketoner som visade 0,2mmol/mol, blodsocker som visade 6,9mmol/mol, CP-blodprov, puls och blodtryck. Läkaren konstaterade att det var inflammerat/infekterat så hon skrev ut antibiotika som jag nu ska äta 3 gånger om dagen i minst 10 dagar. Detta är ju då inte första gången jag går på en antibiotikakur mot inflammation efter pumpnål. Så det blir att bära runt på tabletter hela dagarna. Bara hålla tummarna för att det ger sig ordentligt när kuren är klar.   Så japp, humöret är inte på topp, är extremt trött också. Får inte sova ordentligt och alla problem med diabetesen drar en hel del energi. Måste försöka ladda på något sätt. Om jag så åker hem till föräldrarna över helgen eller hur jag gör vet jag inte. Vore skönt, plus att jag saknar dem.   Köpte en clownfisk härom veckan också. Den har inte mått bra alls den här veckan, så idag dog han, min lilla Nemo. Så den här dagen är oerhört jobbig just nu.   Men jag ska försöka skriva nåt mer inlägg snart igen. Kanske när jag är uppe i sälen! Kram på er!   Insulinaddicted