Det ville jag dela med er.

Jag vet att allt kanske oftast har sett så glatt och positivt ut här men egentligen är jag en tjej som liten kallades för en typisk a-människa. Jag har mått upp och ner i hela mitt 29-åriga liv. Allt började när min bror fick sin ljungsjukdom som väldigt liten, jag tog på mig skulden av något som jag inte hade kunnat påverka på något vis alls inte ens om jag hade önskat. Jag somnade varje kväll bredvid mamma och pappa men vaknade som oftast bredvid min mormor då bror fått åka in med ambulans under natten. Min oro följde med mig med åren och jag var så rädd för att något skulle hända mina nära och kära, lika rädd då som nu. Jag lämnade inte min mamma och pappas närhet mer än när jag var tvungen vilket ledde till att jag missade en massa tid med mina vänner som tonåring, jag gjorde aldrig det där som alla andra gjorde då. Jag satt hemma och hade kontroll på hur alla mådde. Min bror mår tack och lov så bra idag men min oror ligger där och gnager jämt. Jag fick ångest redan som liten men tog hjälp och kan idag styra den när den knackar mig på axeln. Jag kunde inte säga nej och gjorde saker jag egentligen mådde dåligt av eller inte ville. Men sen började jag må riktigt bra för ett par år sen nu, kände att jag kunde släppa det mesta och bara leva i nuet. Jag kände att det kanske är nu allt skulle vända men som ett slag i ansiktet från ingenstans så blev jag sjukt sårad och så var vi där igen. Jag gick ner massa i vikt i kombo med ingen matlust och för mycket träning då gymmet var det enda stället som jag kunde andas på då. Jag var inte tillräcklig nog och så kan jag känna än idag. Men nu trots att jag är rädd för att hamna där igen, bli sårad, få ångest, känna oro för minsta lilla så har jag gått så många trappor upp på min du-klarar-det-här-Lovisa-listan. Jag har fått nya vänner och människor i livet som har bevisat annat, jag har lärt mig att säga nej, stopp! Jag ger energi till dem som ger mig energi och jag tänker inte alltid det värsta först om någon av mina nära inte mår hundra. Jag lever bara en gång som du, hon och den. Som alla! Jag gör det som får Mig att må bra, sen får andra tycka vad dem vill om det. Livet går upp och ner, det är jobbigt, fantastiskt, svårt och roligt. Jag har gått en lång väg åt rätt håll men har en bra bit kvar. Det ville jag dela med er. Love/ L