Loxdale English Centre

Tänkte att jag ska berätta lite om själva skolan jag går på. Braheskolan är en svensk folkhögskola som har sina fästen på Visingsö (jag var så säker på att det låg i Stockholm men nej), här i Brighton, i Barcelona och Düsseldorf. Eventuellt ska det finnas franska igen nu men jag är inte hundra på det. Som engelskaelev kan du välja att: 1. Läsa höstterminen på Visingsö och sedan åka utomlands på vårterminen 2. Läsa valfri termin i Brighton 3. Läsa engelska, engelska-drama eller engelska-art halva våren på Visingsö och halva i Brighton   Jag har inte jättebra koll på vilka alternativ tyska och spanskaeleverna har men jag vet att de i spanskaklassen tyckte att de hade "okej väder" när de hade 18 grader och sol i början av mars. Kul för dem. Längtade lite till Barcelona då men jag föredrar engelska framför spanska varje dag i veckan.   Eftersom det är en svensk skola betalar vi inget för själva utbildningen, däremot för boende och mat vilket för tillfället ligger på 559 pund i månaden – bostadspriserna i Brighton är inte nådiga. Vi bor allihop hos värdfamiljer, i mitt fall en värdmamma. Jag kom direkt till Brighton i januari tillsammans med ca tjugo andra, och runt tjugo stycken som gått en termin på Visingsö kom samtidigt. Första dagen trodde jag att jag skulle dö för att jag var så nervös men jag kom över det och tycker något otippat att det är jättekul att gå i skolan.   Vi börjar klockan nio och slutar mellan lunch och kvart i tre. Lektionerna är vanlig engelska, fyra lektioner av saker vi valt till och en Britain Today. Varje vecka har vi även en föreläsning och en halvtimmes Weekly talk. Om någon som tänker börja på Loxdale mot all förmodan skulle läsa det här kan jag tipsa om att välja alla tillvalsämnen som Gill håller i, vilket ofta är Writing, Speaking&Presentation, Reading osv. För det är nästa sak jag skulle komma till: Lärarna.   Skillnaden mellan gymnasiet och här är framför allt att här har alla elever tagit ett aktivt beslut att komma hit och vill därför vara på lektionerna och lära sig. Men en sak som också spelar in är lärarna. I mitt fall är det framför allt Gill. Hon är helt underbar. Hon är den bästa lärare jag haft i konkurrens med min samhällslärare i gymnasiet, Magnus, men de är så olika så det är svårt att jämföra. Medan Magus är sträng och lite skräckinjagande och svår att bli omtyckt av är Gill kärleksfull mot alla och utstrålar glädje. En vill verkligen bli omtyckt av henne och dessutom är hon riktigt duktig på att undervisa. Jag är så glad att hon är vår klasslärare, ord kan inte beskriva. Det är en stor del till att min första halva av terminen blev så bra. Nu har vi bytt ut vår andra lärare Sarah mot Charles. Charles är en väldigt intressant människa. Han kan mitt i en mening titta ut genom fönstret, komma av sig, och byta spår helt. Hans hjärna arbetar annorlunda mot de flesta andra jag har träffat och han är väldigt filosofisk. Du vet aldrig vad som kommer att hända när du går in i klassrummet till hans lektioner och det finns positiva delar av det. Jag är fortfarande inte hundra på om jag tycker att det är irriterande eller underhållande, lika delar av båda kanske?   I skolan snackar vi endast engelska och det är väldigt bra för jag vill ju faktiskt lära mig engelska. Dessutom finns det människor på skolan som inte kan svenska – de flesta lärarna, en del elever från svenska delen av skolan, inga elever från de utländska klasserna – så det är ren artighet. Hemma i Sverige skulle jag aldrig få för mig att gå runt och prata seriös engelska med mina kompisar men människorna här har jag lärt känna på engelska så det är helt naturligt. Dock snackar vi oftast svenska när vi umgås utanför skolan så klart.   Annars då? Har jag hemlängtan? Ja ibland. Är det jobbigt? Ja det händer. Hade jag åkt hit igen om jag visste hur det var? Ja definitivt. Tycker jag om Loxdale? Jag älskar Loxdale. Det var allt för mig.