No more dogs

Alltså det är så tomt och tyst här hemma nu. Efter att ha gosat i en stor hög på soffan i flera timmar kom Janny och hennes kille hit, vovvarna blev överlyckliga och studsade upp och ned när de såg dem. Efter att ha sagt hejdå och pussat på vovvarna en sista gång vinkade vi av dem, stängde dörren och sa i mun på varann att "jäklar vad konstigt det är att de är borta!". Resten av eftermiddagen har vi istället för att krama vovvarna på soffan kramat varandra, ätit middag och röjt av lite i lägenheten. Det är så knäppt att det bara är vi två här nu, att det är så tyst och att man inte hör ett litet "tripp tripp tripp" som följer efter en vart man än går är väldigt ovant. De var ju här i drygt tre veckor så vi har verkligen hunnit vänja oss vid att ha dem här, men nu måste vi vänja oss av med det... Det är så sorgligt, vi kommer verkligen att sakna de små!