Min förlossningsberättelse

När vi gick och la oss den natten den tjugotredje augusti så hade vi inte en aning om att vi var några timmar ifrån att få våra liv förändrade. Att vår historia som två, snart skulle bli tre. Jag vaknade klockan 04 och kände hur det värkte i hela min mage. Hade inte en tanke på att det kunde vara värkar. Försökte somna om men det gick inte. Började misstänka att det kanske var värkar, men vågade inte hoppas för mycket. Jag smög upp för att inte väcka Linus och började tvätta och städa. Ville förbereda så att vårt hem skulle vara tiptop ifall att det skulle komma en bebis idag. Klockan sju på morgonen så förstod jag att det var värkar. Tog en lång dusch och väckte sedan Linus som hoppade upp ur sängen och blev jätteglad. Värkarna började bli mer intensiva och jag ringde till förlossningen för att rådfråga. Förklarade att vattnet inte gått och att slemproppen släppt lite under hela veckan. De ville att vi skulle komma in på en kontroll klockan 15.00. Väl inne för undersökning så hade jag regelbundna, täta värkar. Eftersom att vattnet inte gått så ville personalen att vi skulle gå iväg på en promenad för att hjälpas till på traven. Jag och Linus gick över till Gullans gatukök och köpte oss mjukglass. Människorna runtomkring kollade undrande på mig när jag satt där med värkar och samtidigt mumsade på en glass när värken avtog. Väl tillbaka på sjukhuset så ville de att vi skulle stanna kvar och sa så fint att "ikväll blir det barn här!" Minns hur peppad jag blev av dem orden! Klockan fyra på eftermiddagen var jag öppen fyra centimeter. Jag tog mig igenom värkarna genom att luta mig mot gåbordet. Emellanåt satt jag i Linus knä och mesta tiden gungandes på en pilatesboll. Försökte hålla mig från smärtstillande så länge som möjligt, men tillslut gav jag efter och provade lustgas. Var rädd för att bli illamående, men det hjälpte verkligen för stunden. När jag var öppen sex centimeter fick jag Eda vilket var det bästa valet jag gjort. Somnade till en stund och all smärta försvann! Efter att jag fått epiduralen så tog dom hål på fostervattnet också. Det satte igång värkarna ordentligt. Klockan 01.00 började jag få krystvärkar. Minns hur lugn jag kände mig trots all smärta. På något underligt sätt kände jag mig så förberedd och jag såg verkligen fram emot att få börja krysta. Jag är hundra på att gravidyogan hjälpt mig! Linus var underbar under hela förlossningen och peppade mig hela vägen. I stunden när jag skulle krysta så drevs jag av kraften och all undran över vem som kommer ut. Ska jag bli mamma till en dotter eller en son.Klockan 01.39 den 24 augusti, föddes vår helt perfekta dotter på 3565 gram kärlek och 49 cm lång. All smärta var som bortblåst och där var hon plötsligt. På mitt bröst. Min älskade lilla flicka. Jag var snabbt uppe och gick efter förlossningen. Tog en dusch innan vi fått i oss den underbart goda brickan med champagne (äppeldryck) och goda smörgåsar. Kicken att ha fött barn precis var så häftig rent ut sagt! Vi åkte hem den 25 augusti för allting hade gått så bra. Känslan att åka dit två och komma hem tre är en känsla jag aldrig kommer att glömma. Att den lilla människan är våran. Idag. Snart fyra veckor efter förlossningen så börjar minnet av smärtan försvinna. Jag har inte ont längre och kan äntligen slippa stora bindor. Vilken fantastisk resa hela min graviditet har varit. Jag har aldrig känt mig så vacker som när jag var gravid. Kroppen är ju verkligen ett mirakel för sig. Just i detta nu ligger jag och tittar på min fina lilla Melina och jag är så stolt, att just jag, får vara din mamma. Här sitter jag dagen efter och övar på att amma. Helt fylld av kärlek och ett obeskrivligt lyckorus.