Philosophy about being tall

Medan jag var i Italien fick jag en rörande kommentar från en Elin på detta inlägget om att vara lång och stolt över det! Hej. Jag är helt fängslad av dina texter, allt du skriver. Att du vågar. Jag vill kunna vara så stolt som du är, jag vill också kunna med ett leende på läpparna säga att "Hej, jag är 186 centimeter lång, och stolt". För uppriktigt sagt så avskyr jag det. Jag tycker det är otroligt jobbigt att shoppa, att få alla komentarer, att få blickarna. Och jag vet att jag inte kan göra något åt det. Allt jag vill är att vara stolt över mig själv, och acceptera mig. Hur gör du, människa! Jag kollar mig själv i spegeln varje kväll och försöker se mig, se Elin, och fyfan vad bra jag är, men såfort jag kommer ut bland folk, eller står brevid mina tjejkompisar så vill jag bara falla genom jorden och stanna när mitt huvud är vid deras huvudhöjd. Nej, jag vill inte klaga, jag vill bara ha råd. Jag vill må så jävla bra som jag borde, och jag vill vara stolt. Vad har du för kläder, vad kollar du efter, hur tänker du, ge mig alla tips du kan komma på. Mjo, om du känner att du vill och orkar förstås. Det vore otroligt snällt.Du är otroligt vacker måste jag bara säga.Elin. Jag har nog redan sagt att jag trodde för små bröst eller för tjock var vanliga dilemman, men aldrig trodde jag att för lång skulle vara ett av dem! Hur tänker jag? Ja sjutton, hur tänker jag... och klart att jag vill svara, så här får du en hel filosofi om att vara lång!Jag tänker såhär, om jag står i en grupp där mitt huvud sticker upp en halvmeter ovanför alla andras, vem ser man? Mig! Man ser inte de andra lika mycket, tack vare mig går de liksom inte ut ur mängden. Skulle det vara något negativt? Nej. Jag syns gärna mest! Visst, om jag ser en grupp tjejer där en av dem är mycket längre än de andra tänker jag oj, vad lång hon är! Men det är väl inget dåligt, det var ju faktiskt hon som hade något som gjorde att jag såg henne först! Och jag går gärna i högklackat för att synas ännu mer,- men inte för att det gör mig längre, för att jag tycker det gör mig iögonfallande!Jag var också inne i en tid då jag tänkte att jag absolut INTE kan ha högklackat för att jag redan är lång! Och jag hukade mig för att inte sticka upp ovanför de andra. Jag drog av några centimeter på svaret när någon frågade om min längd och jag gick i vida byxor för att det fick mig att känna mig kortare. Jag gick i dans (fem år, faktiskt) och jag trodde jag skulle dö när alla skaffade dessa underbara dansskor med klack som fick dem att dansa ännu bättre, och jag kunde inte ha några för då skulle jag aldrig kunna snurra under armen på min danspartner. Men jag har faktiskt suktat efter högklackade skor så länge jag kan minnas och när jag kom över den största kroppskrisen under tonårsperiodens mitt började jag sakta gå från klackar på 3 centimeter till mina nu högsta heels på 13. Jag känner mig urtjusig i klackar, och jag drar långa blickar efter andra tjejer i snygga höga skor! It makes me feel like a woman! Kommentarerna, "gud, vad lång du är!", nej, jag är inte så lång egentligen. Är man över två meter är man lång! Det är ni som är korta. För visst är det så att vara lång? Det är inte många som är längre men en hel del som är kortare! Och nästan alla säger, "åh, jag skulle vilja vara lite längre! Som du." Jag är lång, jag har något som en hel del andra skulle vilja ha, och jag behöver inte plåga mig i 20centimeters-klackar för att få det. Jag har det redan i bagaget. Precis som jag får ont i magen av avund på dem som har självlockigt hår medan jag måste locka håret en timma för att få ett sånt svall; precis så klämmer det i någons mage över att de får direkt ögonkontakt med mitt adamsäpple!Blickarna, klart att folk ser en. Är man lång syns man mer, något man på vänja sig vid att älska! När jag går på H&M och en kort tjej står brevid mig och försöker nå något som ligger strax ovanför min panna, tar jag glatt ner det åt henne. Eller tackar nej till expediten som erbjuder sig att ta ner tröjan på översta raden med en en lång stång med krok; jag bara sträcker upp ena armen och plockar ner den. Så som Beyonce visar upp sina kurvor, Kate Moss sina kläder och Pamela Anderson sin byst; så visar jag upp min längd. Jag visar upp mig! Jag är Johanna, "hon som är så lång!", hon som haft smeknamnen Lång Och Blond, glasspinnen och fotomodellen, hon är den som står på översta raden på klassfotot, den som ser ovanför allas huvuden på stan, den som sticker upp (och ut!) bland alla andra och den som har något värdefullt i sin kropp som många vill ha. Jag är lång! Kläder, vad tänker jag? Kläder kan göra en hel del magi på ens kropp, och eftersom min längd sitter i mina ben är det oftast därifrån jag utgår. Sen om man är lång är det lätt att kläder får en att se ännu längre ut. Tänk dig ett långt grässtrå, det viker sig för sin längd och därför kan det bli svårt att få en bra hållning utan att se för ranglig ut! Är man lång måste man få kontroll över tyngkraften och sträcka på ryggen, ut med bröstet och rumpan, raka ben! Vill jag tona ner min längd har jag baggyjeans eller byxor som är vida eller utsvängda. Eller en lite större, pösigare tröja istället för en tajt. Har man högklackat, stuprörsjeans och en tajt topp på det, ja då ser man väldigt lång ut! Speciellt om man springer, ben och armar sticker ut åt alla håll likt en sprattelgubbe. Så har jag stuprörsjeans eller strumpbyxor ser jag till att inte ha något för tajt upptill. När jag köper tröjor eller t-shirtar letar jag alltid efter längre modeller. Normalstora tröjor brukar tyvärr bli lite kortare på långa överkroppar och visa några centimeter av magen. Det finns inget som får en att se knasigt lång ut som för korta tröjor! Likaså byxor! Jag vet att det är svårt att hitta långa jeans till överkomliga priser, längd 35-36 är en bristvara i många affärer, men gå då hellre i strumpbyxor än för korta jeans! Nej, ska jag köpa en tröja ska jag vara säker på att den går en bit nedanför byxlinningen. Jag väljer inte långklänningar för då ser man verkligen lång ut, och dessutom kan det vara svårt att hitta en långklänning som är lång på mig, och inte slutar på smalbenet. Väljer jag en knälång slutar den oftast strax under rumpan, det är viktigt att tänka på! Och jag har nästan alltid leggnings eller strumpbyxor till klänning, annars blir det väldigt mycket långa ben och väldigt lite outfit. Då tonar jag hellre ned mina långa ben lite så att mer av mig syns. Och helst högklackat, en klänning är inte the dress utan högklackat!Högklackat. Inget är viktigare än hållningen när man har högklackat. Det finns inget gräsligare än en tjej som inte kan gå i högklackat och rör sig som om hon hade ett spjut inborrat i svanken! En lång tjej som inte kan gå i högklackat ser värre ut än en kort tjej, för vi har så mycket höjd att hålla koll på att ser verkar som om det är en gräshoppa som kommer gående. Öva, öva, öva! Öva framför spegeln, klacken i marken först och sedan rullar resten av foten på, sträck på ben och rygg, blås upp bröstet och dra upp ditt finaste leende! Tänk Victoria's Secret, that's you!För övrigt älskar jag högklackat för det får mig att känna mig vackrare och kvinnligare. Till en vacker klänning är det finare med högklackat än med ballerinor! Man får hållningen, man får en helt annan grace, man får stilen! Jag använder inte högklackat för att bli längre. Varför har du högklackat, du är ju redan så lång? Hallå?! Godmorgon? Tror ni verkligen att jag har det för att bli längre?! Nej, nej, nej... Det är för att förlänga min outfit, inte min kropp! No offense för er som inte går över 170-strecket!! Ta på er ett par högklackade så är ert problem löst! Men jag kan inte ta på mig ett par skor som gör mig en decimeter kortare. Ibland förbannar även jag min längd! Träffar jag världens gulligaste kille som jag vill älska för resten av livet, så förbannar jag min längd om han är en meter kortare än jag! Slår jag huvudet i taket eller låga dörrkarmar så förbannar jag självklart min längd! Då jag inte kan ha kort-kort för att det gör att man inte ser något mer än mina ben, då jag köper en knälång klänning online som sedan inte ens går nedanför rumpan, då en bikini får mig att se ut som en giraff, då kurvor är något jag bara kan drömma om, då jag måste stå på knä för att krama en vän, då förbannar jag min längd! Men oftast älskar jag den.Elin! Du ska gå på stan och titta dig i speglarna och tänka fy fan vad bra jag är! Du ska sträcka ännu mer på dig när du känner blickarna! Du ska le när kommentarerna kommer! Tänk på vad du har, något värdefullt som du fått med dig i livet som massvis av tjejer suktar efter. Det har du fått, som en gåva. Om du tar på dig ett på högklackade skor och går ensam över ett tomt dansgolv kommer man se dig och tänka wow! fabulous! Där kommer någon med något extra, bara inte någon normallång tjej, inte vilken tjej som helst. Du och jag har något extra! Några extra centimeter, om man säger så! Helt ärligt blir jag ibland lite putt om jag hänger med någon som är lika lång. Det är ju min grej att vara lång! ;) Stå inte och huka brevid dina kompisar. Stäck på dig och känn dig så lång och vacker som du är!Hoppas jag nådde till någons hjärta i alla fall! Och flickor, ju äldre ni blir, ju högre skall klackarna bli! That's my philosophy! ;)Tack för mig.