VI ÄR FÖRLOVADE!

Jag sa "JA"!Eller egentligen kunde jag knappt formulera ord. Jag log så mycket att kinderna krampade och jag kände hur tårarna brände bakom ögonen då jag klämde fram några glada och överlyckliga "mhm!". Svaret på frågan om jag nån gång i framtiden skulle göra F äran att bli fru Österholm var självklart. Vi har varit ihop i 8 år och sambos i snart 3, så vi har hunnit prata om förlovning en hel del. Det har varit självklart att vi vill spendera resten av livet tillsammans, och det är också något vi sagt och pratat om ofta. Därför är förlovningen ingen överraskning (förutom tidpunkten), snarare ett naturligt nästa steg i vårt förhållande. Vi har ju sagt åt varandra så många gånger att vi vill vara tillsammans för alltid, så vi har egentligen levt som "förlovade" privat flera år redan haha, men nu blev det officiellt – vi ska en vacker dag gifta oss.Förlovningen för oss betyder inte att vi ska gifta oss inom ett år. För oss betyder det en öppen kärleksförklaring om att man vill vara tillsammans resten av livet, och gifta oss kommer vi nog inte göra ännu på en tid. Om ett par år kanske.  Så, hur gick detta till då? Okej, så på torsdagen föreslog jag att vi skulle gå ut och äta middag på fredagen, men då fredagen kom var stället vi tänkt gå till fullbokat. Vi var inställda och väldigt snåla på burgare, så vi gick (trots att F också sagt att han kanske ville gå till något fancygare) till Friends&BRGRS. Där var rusning och vi fick plats bredvid en mamma och hennes son vid ett klibbigt bord. Trots det kunde vi sitta och titta ut genom förnstret och på varandra, så det var riktigt trevligt ändå. Ännu trevligare blev det då vi fick vår mat. Jag tror aldrig jag ätit så god burgare där förr, och det säger ju en del! Då vi var klara frågade F lite skämtsamt om nån juvelerare månne har öppet ännu, jag skrattade lite och sa att "Njä, jag vet int, men de sku ju nog va helt skönt att gå ett varv här i stan innan vi far hem". Sagt och gjort. Vi gick längs Alexandersgatan mot Stockmann och genom Citykäytävä då F säger "sku de int va awesome att komma hem till påsk och va förlovade?", jag skrattade och mitt i allt gick han in i Kultajousi. Jag följer efter och hör honom säga "Hej, vi sku vila se på förlovningsringar". What? På riktigt? Ska vi göra det här nu? Är det nu det gäller? Det pirrade rejält vid det här läget och jag förstod kanske inte riktigt vad som pågick. Expediten var sååå trevlig och hjälpsam och snäll, hon visade oss alla möjliga stilar och eftersom jag hade en rätt så klar bild av vad jag ville ha visste hon exakt vad hon skulle plocka fram. Jag testade flera olika och till sist stod det mellan två rätt så lika halo-diamantringar av vitt guld. Den ena var lite högre, större och hade en fyrkantig mittsten med en svag tint av ljusrosa, medan diamanterna runt den gnistrade vackert. Den andra var lite smalare, hade en oval, ofärgad mittsten kantad med vackra diamanter. Den första kändes lite over-the-top och jag gillade allt med den andra. F valde en ganska klassisk rundad guldring, och jag måste säga att den är såå fin på honom! Hem gick vi med stor förvåning, pirr i magen och två ringar i en liten svart sammetsask. Då vi kom hem tände vi ljus, dukade fram lite vin och choklad och försökte sedan återgå till det normala. Jag hade sagt att nu får F ha ringarna tills det är dags, om det är om en timme, en vecka eller ett år. Vi kollade lite youtube-videor och bestämde oss sedan för att kolla på Love Actually. Det är ju en film som oftast förknippas med julen, men eftersom F aldrig sett den och jag inte märkt att den finns på Netflix började vi se på den. Den är ju så bra. Vi skrattade högt och njöt av pirret i magen från våra äventyr tidigare på kvällen. Mitt i allt pausar F filmen, ställer sig på ett knä och tar mina händer i sina. Han säger så fina saker, pussar mig på kinden och trär ringen på mitt finger. Jag lägger guldringen på hans finger och vi kramas, skrattar och gråter på samma gång. Eller ja, min kropp kunde inte bestämma sig om den skulle skratta eller gråta av alla känslor, så den gjorde både och. F skrattade mest åt de konstiga ljud jag gjorde då jag skrattade och grät på samma gång haha. Vi skålade och myste och kollade vidare på filmen efter ett tag. Vi var bara lyckliga och är det fortfarande.  Tack för alla gratulationer och kramar de senaste dagarna, vi är så glada över att ha så fina vänner!  Kram, Johanna & F