Charlie VI

Idag saknar jag min Challe lite extra, idag för 5 år sedan skadade han sig så illa så att jag till slut fick ta mitt livs tyngsta beslut. Det känns som det var igår jag gick i åttan och fick min första alldeles egna ponny, av min morfar. Jag minns fortfarande när den gula transporten rullade in på gården och där i stod min, bara min ponny. Jag saknar honom varje dag, hans snälla och liksom lite sorgsna ögon, hans starka personlighet, hans envisa och tjuriga sida, hans mysiga päls att borra in ansiktet i, hans härliga galopp, hans mule, hela honom. Jag saknar till och med stunderna då jag stått på ORKs parkering i 4-5 timmar då vi inte fick på honom på trailern. Jag är tacksam att jag har så många minnen att tänka tillbaka på idag, fina lilla Challen.