Att tänka långt fram

Jag vet inte vart jag ska börja. Ibland känner jag att jag måste tänka långsiktigt hela tiden för att jag i framtiden ska komma dit jag vill i livet. Jag måste (enligt mig själv) alltid ha en plan att jobba efter med utmaningar längs vägen. Det är både bra och dåligt. Just nu börjar jag känna att de kan bli svårt att parera allt, att samtidigt tänka framåt, som man ska leva i nuet.Oavsett tänker jag ta en sak i taget, och sen tänker jag att allt löser sig. Det gör det faktiskt. Som nu till exempel. När jag och min student kompis cajsa kom till praktiken, hade inte vår vårdcentral hört att vi studenter skulle komma. Det kändes såklart lite jobbigt i början, men allt ordnade upp sig otroligt bra, alla var trevliga och nu hade jag nog inte kunnat haft de bättre.Sedan har vi långt att pendla och de gör att mycket av min tid försvinner på dagarna som jag egentligen hade behövt lägga på annat. Men det kan man inte styra över. Ikväll har jag spenderat hela kvällen med att knåpa ihop ett bra CV och personligt brev. Det var betydligt svårare än vad jag tänkt mig, men måste få det gjort om jag ska börja söka jobb så småningom.Hela tiden krävs det planering och tänk, men snart väntas det nollning med skolan och sedan en skidresa jag ser otroligt mycket fram emot. Det blir kanon detta!Puss, J.