Förändring

Förändring. Det är något vi alla gör. Ibland i en mindre skala, som till exempel byta hårfärg, köpa nya gardiner till vardagsrummet eller byta färg på sitt nagellack. Men ibland förändras även saker i en större skala. Till exempel att flytta, byta jobb eller kanske avsluta/påbörja ett förhållande med någon. Att något förändras kan vissa tycka är dåligt, och ibland även jobbigt. Men kan det inte också vara bra? Och om det kan vara bra, vad är då skillnaden mellan en "bra" förändring och en "sämre" förändring?  Idag är det den 8 juni och det är fem dagar kvar tills jag officiellt går ut grundskolan. Hur sjukt är inte det? Fyra år där sjukt mycket har förändras både till det bättre men också till det sämre. Jag backar bandet tillbaka till vad jag tycker är den första större förändringen som har hänt mig. Jag började högstadiet. Ny skola, nya personer och nya ämnen, det var bara tre av alla förändringar som hände genom att jag började på högstadiet. Om jag bara visste hur mycket jag som person skulle förändras under fyra år i en och samma byggnad.  Man pratar mycket om hur jobbigt högstadiet kan vara, en anledning kan vara för att man går in i puberteten och det är mycket som ändras i ens egen kropp. Men det är andra saker som förändras också. Man går helt plötsligt ifrån att spela "king" ute på rasterna till att konstant sitta och plugga. Man behöver börja ta ansvar på ett helt annat sätt än tidigare, vilket jag ska vara helt ärlig med att säga att det var en riktigt utmaning.  En riktigt stor förändring mellan låg- och mellanstadiet och högstadiet har varit den eviga stressen. Stressen att känna sig snygg inför alla i skolan. Stressen att få de bästa betygen av alla. Stressen över att man inte skulle klara av de nationella proven. Tror ni förstår vad jag försöker säga. Högstadiet har gett/ger många stress, varav jag har varit en av dem. Om man då kollar på de här tre "faktorerna" som jag nyss har sagt så kanske förändringen som sker när man går från låg- och mellanstadiet till högstadiet, inte låter så härligt eller speciellt trevligt. Men man får inte glömma att den här förändringen har också varit något bra.  Tack vare att jag började högstadiet så har jag utforskat saker om mig själv som jag aldrig skulle gjort annars. Jag har lärt mig så sjukt mycket saker om mig själv, som jag förmodligen aldrig hade fått reda på om inte alla sämre saker som kom från den här förändringen hade hänt. Bland annat så har jag hittat helt nya vänner. Jag minns så tydligt när jag började högstadiet. Vi var tre tjejer från min förra skola som skulle börja på den här nya skolan. Våra förväntningar var ju självklart att hänga med varandra. Men så blev det ju inte direkt. Vi alla gled åt olika håll, vilket kanske låter tråkigt, men jag tror att det var meningen att det skulle hända. Jag har alltid trott och kommer alltid att tro att allt händer av en anledning. För om vi tre tjejer inte hade glidit ifrån varandra så hade ingen av oss hittat de umgängen som passar oss helt perfekt, där vi kan vara oss själva och utan att anstränga oss för mycket.  Frågar du mig så tror jag absolut att det finns förändringar som kan vara bättre och förändringar som kan vara sämre. Men jag tror även att de håller ihop på ett sett. Oftast när man gör en förändring som kanske var en bra idé från början så kommer det så småningom komma saker som kanske var lite sämre på grund av den förändringen. Men jag tror också att man behöver ha saker som är lite sämre för att annars kan inte sakerna som är bättre bli bättre. För om det inte finns något som är sämre så kan man inte uppskatta sakerna som är bättre på samma sätt. Kanske lite flummigt, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.  Innan jag avslutar det här inlägget så måste jag bara säga att när man går igenom en stor förändring som kan kännas lite jobbig så måste man ha en plats där man känner sig säker och omtyckt. Många av er tror säkert att jag skulle säga att stallet är det för mig, vilket det absolut är på ett sätt. Men det som verkligen har gjort mig så fokuserad och att jag har orkat ta allt ansvar har varit tack vare elevensval-musik, som vi har haft 100 minuter av varje tisdag inlagt i vårt schema. Läraren, Micke, som vi kallar honom, har sen dag ett sagt till oss "om det finns en vilja så klarar man det". Just dessa ord har jag använt mig av hela tiden och jag kommer fortsätta använda mig av dem, eftersom de verkligen stämmer. Men utöver det så har han också lärt mig något annat och det är teamwork. Gemenskapen som skapas i gruppen när alla jobbar mot ett och samma mål är helt sjukt!  Personerna ni ser på bilden ovan är tio fantastiska människor som alla har hjärtan av guld. Vi tillsammans har gått igenom det värsta och bästa och jag älskar dom alla! Gemenskapen och lyckan som finns i detta fantastiska gäng är helt sjukt! Det är ni som har fått mig att känna mig trygg och omtyckt i de värsta tiderna. Bara tanken av att vi har gjort vår sista produktion tillsammans gör mig gråtfärdig. Ännu värre, att vi om fem dagar kommer gå åt helt olika håll gör mig jätte ledsen. Det är tack vare detta gäng som jag har orkat med allt i högstadiet och det är tack vare elevensval-musik som jag har mött dessa fantastiska människor. Ni är bäst! <3 Hoppas ni tyckte att det var ett helt okej inlägg att läsa. Förlåt ännu en gång för att jag inte har skrivit något, men nu när jag strax har sommarlov så kommer uppdateringen bli bättre. Ta hand om er, så hörs vi snart! //Julia  Den här bilden visar exakt så som man känner med dessa människor, nämligen lycka! Ni är världens bästa gäng och jag kommer sakna er så mycket :(