Stress

Jag tror att du som läser detta nu har någon gång känt att livet är kaos, att det alltid finns saker att göra och inte tillräckligt med tid för att slappna av. Kanske ni som har ett kontorsjobb har varit med om den här känslan när man har mycket möten inbokade på samma dag och samtidigt en inkorg i mailen som är överfull? Eller för oss som går i skolan, den här känslan när man har tre prov, två inlämningar och två läxförhör samma vecka? Det är stress hela tiden, dygnet runt utan några pauser. Men hur ska man hantera stressen på bästa sätt utan att ta ut för mycket av oss själva? Jag och Astou (en av mina närmaste vänner) stod idag och kollade på anslagstavlan utanför vårt matte och so klassrum, och vi såg att det endast är en helt normal vecka kvar i skolan, vilket är nästa vecka. Resterande veckor har något speciellt, till exempel en lovdag, en orienteringsdag eller någon dag som det är schemabryt. Många kanske skulle tycka att det är helt fantastiskt att veta att nian och grundskolan snart är slut, vilket vi också gjorde en kort stund. Tills vi insåg hur mycket som ska vara klart på dessa få veckor som är kvar. Hur många lektionstimmar vi kommer missa av olika skäl, vilket gör att vi har en massa att plugga hemma. Där kom den inre stressen, som på senaste faktiskt inte har varit så hemsk, men nu är den tillbaka, vilket jag kanske inte är överlycklig för. Det är flera nationella prov kvar, två ganska stora no inlämningar, svenska inlämning, filmer som ska spelas in och redovisas osv. Som ni förstår, det finns att göra.  Som pricken över i:et, så fortsätter Franco tappa sina skor. Vilket för en människa som inte är insatt i hästvärlden kanske inte bryr sig om, men detta gör att jag hela tiden kommer av mig i min träning. Jag kan aldrig riktigt få en jämn träning, det blir luckor i träningsschemat, vilket inte är hållbart i längden. Visst att stallet bara är en fritidsaktivitet för mig, men jag satsar ändå lite. Mina föräldrar har köpt en jättefin hopphäst som ska hjälpa mig utvecklas i min ridning och hjälpa mig komma upp i lite högre höjder, men det går lite segt när skorna flyger av som vantar i hagen hela tiden. För när han väl tappar en sko så får jag stress över att jag inte kommer hitta en hovslagare som kan slå på skon utan att det tar en vecka. Det är liksom inte sjyst att låta han stå flera dagar i rad, eftersom han verkligen behöver en jämn träning för att må så bra som möjligt. Dessutom har han jätte känsliga hovar, så varje gång han tappar en sko finns det stor risk att han blir halt. Som ni förstår så är jag stressad. Det är prov, inlämningar, redovisning, tävlingar, träningar, tappade skor osv. Så hur gör jag för att inte gå in i väggen? Jag kan garantera att jag inte klarar av att plugga varenda vaken minut av dygnet, eller vara i stallet hela tiden för den delen heller. För grejen är att jag vill att allt jag gör ska ha så bra kvalité som möjligt, jag kan inte slänga ihop något halvdant och vara nöjd. Det funkar bara inte för mig. Men om jag ska vara en sån perfektionist så behöver jag hitta en bra balans mellan allt så jag inte tar ut för mycket av mig själv. Jag behöver med andra ord hitta något som kan minska min stress.  Och nej, det är inte stallet denna gången. Utan det är faktiskt min tid som jag har endast för mig själv. Jag tror att det är jätte viktigt att ta hand om sig själv för att kunna prestera så bra man kan. Jag märker det ibland när jag inte har haft min egna tid tillägnad till bara mig, att jag varken har orken eller motivationen till att plugga eller vara i stallet heller. Självklart är stallet inte en börda, inte alls och jag har absolut inte tappat intresse för stallet. Men för att jag ska kunna ta hand om någon annan vare sig det är en människa eller djur så behöver jag kunna ta hand om mig själv först. Så det jag försöker göra är att bara vara. Att kanske kolla igenom sociala medier, titta på en film, spela spel på telefonen, sova osv. För mig handlar det bara om att kunna andas ut och att det inte finns några som helst måsten i just den stunden. Utan bara kunna känna att man andas ut och kan tänka på annat än allt som händer runt omkring mig och alla mina måsten som finns på min "to do list". Jag vet liksom att den listan kommer finnas kvar tills den inte har några fler punkter på. Nu menar inte jag att jag tar flera timmar på mig att samla energi, utan det räcker med kanske 30 minuter. Men ju mer energi jag samlar desto längre orkar jag hålla i min energi. Det är verkligen som att ladda ett batteri, när det är full laddat räcker det som längst, sen måste man ladda det igen.  "DET ÄR INTE SJÄLVISKT ATT ÄLSKA SIG SJÄLV, TA HAND OM SIG SJÄLV ELLER PRIORITERA DIN EGNA LYCKA. DET ÄR NÖDVÄNDIGT!" Nu kanske ni förstår varför jag inte har skrivit något blogginlägg på ett tag. Det är fullt upp nu de två sista månaderna innan skolavslutningen och skolan, stallet och jobbet måste komma före bloggen. Jag vet att det här inlägget blev väldigt rörigt och saknar en bra röd tråd, men hoppas det går att läsa och förstå vad jag menar ändå.  Ta hand om er, så hörs vi snart igen!  //Julia