En pangmiddag på Orrery i London

Hemma från London igen! Vi har haft så himla mycket kul för oss, så jag kommer dela upp resan i tre inlägg. Först ut är fredag!  Efter att ha checkat in på hotellet och lite snabbt bytt om promenerade vi rask takt till Orrery, restaurangen som vi hade bokat bord på. Och här får ni vara beredda på att jag inte kommer ha stenkoll på vad allt som serverades var. Rätt efter rätt avlöste varandra och presenterades med kraftig fransk dialekt, så hängde inte med till hundra procent hehe.  Vi körde på deras 3-rättersmeny, och jag fick allt anpassat till min celiaki (glutenfritt på enkel svenska) vilket var himla skönt. Först ut var något slags kex med wasabimousse och krabba. Fastnade verkligen för tallriken med silver på. Det var inte ens en tallrik man åt på, då förstår man finhetsgraden på restaurangen haha. Mamma fick en ostboll av något slag, eller cheese gourère som det heter på finspråk. Sen kom mellanrätt nummer 2, och då hade vi inte ens fått vår förrätt! Lök- och potatisvelouté (=sås) med persilja, vaktelägg och svamp. Jag älskar verkligen när de serverar och häller upp framför en, det lyfter liksom hela matupplevelsen.  Jag fick glutenfritt bröd också, som mamma tyckte smakade precis som vanligt bröd. Sen kom första riktiga rätten vi beställt! Vi delade på våra förrätter, så vi åt halva var innan vi bytte. Jag började med en tallrik med grön sparris, pocherat ankägg och vildsvamp .  Och så här såg det ut efter att de hällt på veloutén. Och här har vi andra halvan av förrätten. Fois grais. I serien Suits har karaktären Rachel Zane (som är en riktig foodie) snackat om fois gras och jag har ju hört tidigare om rätten, så jag har väl känt att någon gång i livet så måste jag väl också testa denna berömda feta anklever. Kul grej att testa, men kommer nog aldrig göra om det.  När jag var i London själv senast kommer jag ihåg att jag gick från en middag med Ida tillbaka till hotellet. På Marylebone High Street gick jag förbi en cool bokhandel och ovanför den såg jag svintuffa fönster som visare en glimt av en fin restaurant. Jag gick förbi där och tänkte, tänk om man kunde äta där någon gång. Och vet ni, det var precis den restaurangen vi satt och högg in på fois gras! Bra med önsketänkande ibland! Restaurangen var verkligen fin med vita, tjocka dukar, massiva fönster som man kunde öppna på glänt och en hel uppsjö med personal som alla hade varsin uppgift. Servering, beställning, sommelier, undanplockare och så vidare.  Till varmrätt fick jag in rostad torsk med sparris, murklor och velouté. Jag som inte direkt är någon stordrickade pratade med sommelieren om att jag ville ha ett vitt vin som funkade med både fois gras och torsken, men det var tydligen omöjligt haha. Och eftersom jag inte ville dricka två glas, så övertalade han mig att ta ett halvt glas av ett vin till förrätten och ett halvt glas av ett annat vin till varmrätten.  Mamma åt tydligen godaste lammet hon ätit i sitt liv. Med morötter, ärtor, lardons, vitlök och rosmarinjuice.  Tänk att jag fick en helg helt själv med min fina mamma. Lyx! Här har vi en suddig rackare till bild, men om ni tittar noga på vagnen bredvid servitören så ser ni en hel uppsjö med ostar. Om man beställde ost till dessert kunde man nämligen välja och vraka bland ostarna på den vagnen. Rätt mellan rätterna! Apelsingelé med yoghurtmousse och lite kokosflakes på toppen.  Desserterna landade på vårt bord och mamma fick en gullig liten tårta med färska hallon, sorbet och vaniljkräm.  Själv högg jag in på en creme brulée med vackert upplagda tillbehör. Andreas kan verkligen garva åt mig när jag pillar med uppläggningen på tallriken hemma en vanlig tisdag, men det gör ju så jäkla stor skillnad! Som avslutning på kvällen fick mamma lite tryfflar och jag chokladdoppade jordgubbar.