Det bästa kanske inte hänt än

Hej vänner. Jag är medveten om att var fel av mig att jag överhuvudtaget tänkte ge mig på jobb idag efter hur jag mådde igår men som jag sagt så är jag av sorten att jag sällan stannar hemma från jobbet om jag absolut inte måste, det ska mycket till för att jag ska stanna hemma. Jag tror mycket grundar sig i att jag och mina syskon vuxit upp med ledordet TÅGA som i många aspekter gjort oss till starka personer, fått mycket skinn på näsan, gnäller sällan, gör det som behöver göras och när något hinder kommer i vår väg finns inget annat än att lösa det. Dock finns det en baksida av allt och för mig är det att jag har svårt och skilja på när dom bra egenskaperna av tågan ska användas och när man faktiskt ska släppa på det, jag vet att jag klarar så mycket men ibland bör man tänka ett steg längre och det är något jag jobbar på när jag kommer i fällan att jag kan och vill så mycket mer än vad som i det långa loppet är bäst. Inatt vaknade jag och kände att det bara var sämre, jag låg och tänkte en stund om jag skulle somna om och hoppas det skulle kännas bättre när jag vaknade på morgonen men så påminde jag mig om just det jag måste bli bättre på, ringde jobbet och sjukanmälde mig. Det var helt klart rätt beslut för idag har jag inte alls mått bra, så obehagligt att inte känna igen sig själv på det sättet. Jag tror det blir extra påtagligt på ett annat sätt när man själv är van att jobba med att vara den som tar hand om andra och sedan ska ta hand om sig själv och dessutom är van att leva i högt tempo både på och utanför jobbet men tvingas till att bara göra ingenting för att man inte mår som man ska. Nu ska jag ta en ny laddning alvedon (märks att man inte är rutinerad på att vara den som mår dåligt när jag inte ens hade en full karta alvedon hemma som inte hade gått ut i datum) och ska sedan ta en kopp kaffe för huvudets skull, känner aldrig för kaffe när jag mår risigt men utan det bultar huvudet bara ännu mer. I brist på annat kommer ett tips på en låt som gått varmt på min spotify senaste veckan när jag inte haft huvudvärk, Mollys senaste ''Det bästa kanske inte har hänt än'' om ni lyckas missa, älskar meningen på titeln. Kram på er!