Känslan

Känslan när ingenting betyder något. När man sitter och bara tittar rakt fram och någon frågar "lyssnar du?" och man svarar "va?". Känslan av tomhet, vrede och inre aggression man sitter på som man sväljer med stolthet och ger ett leende tillbaka till de som pratar med en mittemot. Det är där jag befinner mig i livet nu. Ingenting betyder något. Jag har ingen kraft kvar, ingen energi att försöka ta mig upp från golvet. Gång på gång slår jag ner mig själv och försöker överprestera och vara någon slags av inre hjälte för mig själv. Vem hjälper mig liksom? Jo jag gör det. Jag måste för jag tar inte hjälpen från någon annan.  Min enda önskan är att min familj ska vara stolt över sin dotter, att jag upprätthåller de jag har lovat mina älskade jag har mist i livet. Vill verkligen inte tappa mig själv som människa, vill slå igenom väggar, springa mot målet, hosta blod och kriga tills jag känner något. Bara en känsla det är det jag kräver. Nu i min vardag kväver jag mig själv långsamt i tystnad. Men jag får inte tillåta mig själv att ge upp nu. Människor behöver mig runt sig, folk förväntar sig att jag gör mitt jobb, mitt ansvar. Allt jag ite finner mening i just nu. Vill bara lyfta på hatten och tacka mig för mig. Lägga ner mitt arbete och försöka födas på nytt. Det finns ingen utväg för mitt mående. Det är en evig väntan och förhoppning på att jag ska vara den starka tjejen jag var gjort för att vara. Vem som har lärt mig att vara en stark tjej? Jag, just jag har lärt mig själv. Jag har lärt mig läxor, gått den jobbigaste vägen mot målet, gråtit över den största sorgen och sett de jag älskar försvinna. Men jag är kvar. Det måste ändå betyda något.. eller? Igen skriver jag det till er för att det är min blogg, mina ord. Jag krigar alltid för de jag bryr mig om. Det är så jag mår bra, det är så jag finner styrka i mitt eget jobb jag lägger ner under vardagarna. Min familj vet om det, mina vänner vet om det och jag vet om det. Back to back to back som jag brukar säga.  Är bara så tacksam för de personerna jag har i mitt liv nu och hoppas på att kunna göra de stolta en dag.