Mobbing

Jag kommer aldrig få svar varför jag blev mobbad. Slagen och utfryst. Hatad, ogillad och i vägen. Inte säga något, det skulle bli värre så. Dölja smärtan och ensamhet.  Valde att ”leka” själv. Mer rädslan över vad som skulle hända, när ingen lärare såg. Vad skulle dom göra denna gång? Inge kalas inbjudningar ifrån klasskamrater och ingen på mina. Smärtan. Få stora iskakor på mig. Snodda saker. Kommer aldrig glömma när jag gick på Vallaskolan i valla. Hur dom stora eleverna kom emot omklädningsrummet. Jag låste, jag var så rädd.  Dom skrek hur dom skulle slå mig. Snabbt som den låste jag upp dörren. Hann precis in på toan och låste. Hjärtat bultade hårt i bröstet. Fick hålla i lås knappen för dom försökte få upp den ifrån utsidan. Jag överlevde den gången. Minns även när J tog stryptag på mig, han var så stor i kroppen och så stark. Min stackars kropp som inte fick i sig näring pga åt gluten då. Fick diagnosen 2008.  Han ströp mig för ”jag” hade sprayat parfym. Och han var allergisk. I 9:an vann jag språkstipendium. Drömmen sen jag började med tyska så var målet att få det stipendium. Var så nervös så jag grät. För ropade Fredrik Ida, men slutade där. Det var inte jag MEN, sista namnet var mitt. Jag skakade av att vet att jag fått det. Fick sen veta att mamma skulle med. Smärtan och paniken då. För då skulle mamma se att jag var mobbad. INGN av dom andra som fick sket i mig. Fick inte vara med på bilder. På rummet sa dom hur värdelös jag var. För jag ”sov” låg och grät tyst.  Men jag vann tävlingen vi hade i Tyskland. Höra efter mina två ställen jag skulle ha som uppdrag. Men när ingen ser eller hör får jag kommentar tyst hur dåligt det var. Jag får mer och mer minnen, jag vet inte vad jag gjort för elakt för förtjäna detta💔 Jag HATAR mobbing, skulle aldrig önska någon att få uppleva min skolgång och mobbning.