Lördag 1 februari. Besöksstatistik och lite ur den nya boken...

Hej igen! Så var då årets första månad till ända och därmed presenterar jag också den första besöksstatistiken för året, vilken landade på 23,9 besökare/dygn. Det är en ökning jämfört med december på 1,6 besökare. Annars har jag börjat skriva på min nya bok och i dagsläget har jag skrivit färdigt första kapitlet samt börjat på det andra. Dessutom har jag förberett mer än 20 kapitel. Jag har en röd tråd, så att säga. Sedan är det ju inte helt säkert att jag följer den till punkt och pricka, men den utgör i alla fall större delen av handlingen. Nedan kommer ett smakprov från första kapitlet: I godan ro hade han snart fyllt den lilla hinken för andra gången och så upprepades samma förfaringssätt som innan; det vill säga tillbaka till bilen, tömma bären i den större hinken och så ner till mossen igen. Tredje gången drog han sig lite längre bort och strax uppenbarade sig än en gång massor av blåbär. Efter att ha flyttat pallen några gånger, fick han syn på något som påminde om en avlång grop med de ungefärliga måtten fyra gånger två meter. Runt om sågs mängder av blåbär. Perfekt att bara flytta runt pallen och plocka av bären i lagom höjd utan att böja sig alltför mycket, tänkte Ingemar. De surrande insekternas aktivitet hade blivit något intensivare, men myggoljan höll emot. Så plötsligt hände något. Ingemar förstod först inte den uppkomna situationen. Inom ett par sekunder blev han dock varse. Han hade kommit i beröring med ett jordgetingbo! Alldeles nere vid ena foten hade dessa ilskna varelser sin hangar, om man uttrycker sig lite humoristiskt. Jordgetingarna formligen sprutade ur den lilla hålan och Ingemar blev panikslagen. I ett huj tog han pallen samt den lilla hinken och satte av i en fart, som förmodligen kunde anses som ett inofficiellt världsrekord på den sträcka av cirka 40 meter, som han tillryggalade. Denna sträcka kändes som ett slags säkerhetsavstånd, men trots det blev han stungen på sju olika ställen: två på höger arm, två på vänster lår, ett på höger knä, ett bakom nacken och så ett på vänster hand. Därefter gick han i lite lugnare tempo ytterligare längre bort från jordgetingboet. Ingemar stod och bara begrundade tillståndet. Efter att ha kommit till sans, gjorde han dock bedömningen att det kunde gått värre. Vi hörs!