Lördag 21 november. Två smakprov!

Hej igen! Två tredjedelar av årets tråkigaste månad är nu tillryggalagda. Då ska väl även den sista tredjedelen kunna slutföras. Hur som helst; här kommer två smakprov från den nya boken, som nu är färdigskriven. Därefter väntar korrekturläsning och redigering, vilket förhoppningsvis är klart nån gång i januari. Sedan blir det tryckning, om allt går som det ska. De två smakproven är hämtade ur bokens slutskede och här kommet det första: ”Tur att vi är så gamla som vi är, för ibland känns det som att allt håller på att gå åt helvete. Högern har ju fullständigt tagit över… och sossarna verkar ha glömt sitt ursprung. Nu är dom så maktgalna att dom allierar sig med centern och liberalerna”, uttryckte Mats i en slags uppgivenhet, medan örnögonen antog en betydligt mildare nyans. ”Det är inte klokt. Jag tycker att Olof Johansson var en rätt schysst centerledare, men sen har det bara gått utför… Annie Lööf är ju bland det värsta som hänt… en arbetarhatare långt ut i fingerspetsarna”, blev Morgan Normans nästa utlåtande och så tittade han på Mats, som – med solen rakt in i den återigen örnliknande blicken – nickade instämmande. ”Nä… men visst fan är man bekymrad. Det kollektiva tänkandet är ju helt borta… bättre då att åka på inköpsresor till Tyskland”, sa Mats ”Eller mys framför TV:n när Melodifestivalen sänds”, fyllde Morgan i. Han drog på munnen och fortsatte: ”Fan! Nu låter vi som två gamla surgubbar.” ”Är vi inte det då…?” svarade Mats omgående och började skratta. ”Ja du… dä vete fan…?” sa Morgan under det att båda skrattade högt och ljudligt. Sedan skildes dom efter en liten stund. Här kommer det andra: Åsikterna om Wallenlöv var många och det hade ju också en gång sagts att han var den onde, medan Tranbergas andre store företagare, ”Trä-Arne” Svensson, då fått benämningen ”Den Gode”. Det i sin tur hade föranlett den gamle ICA-charkuteristen, Lennart ”Kött-Frasse” Fransson, att en gång göra sig lustig och då ansett att om det någon gång skulle göras en nyinspelning av den gamla westernklassikern, ’Den gode - den onde - den fule’, så skulle ”Trä-Arne” spela den gode, Wallenlöv den onde och ”Kött-Frasse” själv den fule. Att han delgett denna åsikt under bullrande skratt, behöver väl knappast tilläggas.  Vi hörs!