Söndag 15 mars. Ännu ett smakprov

Hej igen! Skrivandet av bok nummer 2, håller på som bäst. Just nu har jag skrivit 41 A 4-sidor och fortsätter jag i den takten, kommer en ny bok att vara färdig i slutet/början 2020/21. Vi får se hur det går, men ambitionen är att skriva ytterligare en bok och här kommer ännu ett litet smakprov:En vecka in i februari bytte däremot det bastanta vintervädret skepnad. Nu övergick nederbörden till blötsnö och sedermera regn; något som resulterade i ett ytterst besvärligt väglag och särskilt för de som framförde sina fordon ute på landsbygden. Det fick den alltid lika sorglöse och livsglade brevbäraren, Kennet Einarsson, erfara när han en onsdag körde den brevbärartur, som i huvudsak betjänade det lilla samhället, Grusnäs. Allra först ska dock berättas att brevbärarna i Tranberga – i takt med utvecklingen inom Posten eller PostNord, som var det nya namnet – inlett sin arbetsdag med att börja kvart i nio, vilket alltså var avsevärt senare än vad man var van vid bara några år tidigare. Sedan hade var och en kört ut på olika ”förturer”, vars post sorterats i Ryås ungefär fyra mil norrut och därefter levererats med lastbil till Tranberga. En ny omgång post anlände vid 12.30-tiden och innan dess hade man haft en gemensam rast. När den var till ända, packades brevbärarbilarna på nytt och efter det begav sig brevbärarna iväg på de längre så kallade huvudturerna. Kennet Einarsson hade alltså denna dag fått äran att köra turen, där Grusnäs utgjorde huvuddelen, men till en början inledde han med att göra sitt första stopp intill Draksjön, för att sedan svänga in vid Markudden och på skogsvägar hamnade han så småningom ute på den stora riksvägen vid Bomosse. Sedan gick turen – än en gång via skogsvägar – i riktning mot Grusnäs och det var på en sådan det inträffade en dramatisk händelse. Vägen mellan Sankebo och Fågelbo upplevdes av de flesta som smal, krokig och kanske till och med feldoserad. Lägg därtill att den tidigare packade snön på vägbanan, under rådande omständigheter omvandlats till rena isgatan. Dessutom hade det bildats spår och hamnade man lite ”ur spår”, krängde bilen som en fiskebåt i hårt väder. Då förstår alla att melodin var: håll tungan rätt i mun!Vi hörs!