Sluta nu va 

Jag hatar förändringar. Det är något jag inte alls förstår mig på, varför ändra på något som faktiskt funkar. Så, när min allra närmaste trygghet åker iväg så går liksom min själ sönder. Jag vet inte längre vad jag ska göra, vad för rutiner jag ska behålla och vad jag måste göra annorlunda. I fredags när jag kom hem från jobbet så upptäckte jag att min lägenhet var förberedd för två, typ. Sängen vad bäddad, allt var fint och snyggt som att endast fredagsmyset fattades. Haha. Skrattade åt min lilla hjärna och la mig i sängen helt själv. Dessa mardrömmar äter upp min hjärna. De stör mina tankegångar så sjukt att jag förstör mig själv. Så jag tog en ångestdämpande tablett. Sen tog jag en till. Grejen är att han känner mig. Han vet hur jag fungerar, vad jag tänker före jag ens själv tänkt det. Jag behöver folk som känner mig. Jag behöver ingen förändring. Så fan då. KOM HEM. Lämna mig aldrig igen så här ångestladdad. Kom och ta bort min lilla virriga förvirring. Sen då, världens finaste man - jag älskar honom. Jag älskar honom. Fan vad jag älskar honom.