Punta Leona

I fredags morse klev jag upp lite för tidigt för att tänka klart efter ett par veckor med att ha vaknat runt åtta, men tog mig trots detta in i duschen och sedan vidare till busshållsplatsen. Jag skulle till San José för det sista lägret innan jag åker hem! Mötte upp med två kiwis i centrum och vi tog oss gemensamt vidare till San Pedro, en stadsdel, där kontoret ligger. Mycket pussar och kramar med alla utbytesstudenter man inte sett på hur länge som helst innan vi for iväg för att ha oritentationen. Vi pratade om hur det skulle bli att komma hem, att vi har förändrats och hur, vad vi har lärt oss och en hel massa annat. Vi fick också intyg på att vi har klarat oss detta år i Costa Rica som utbytesstudenter, som vi lite högtidligt fick ta emot på scenen under applåder från de övriga. På natten när vi skulle sova, så låg jag vaken i ett par timmar och tänkte, och kunde inte komma till ro. Jag har haft lite hemlängtan de senaste två veckorna, en av de större dipparna jag haft, men på fredagsnatten blev det så verkligt att jag bara har 6 veckor kvar. Ungefär 40 dagar. Hur ska jag kunna hinna med allt jag vill göra? Hur ska jag kunna leva mitt liv utan dessa personer jag har haft omkring mig ett år? Hur är det möjligt att detta är sista helgen med de andra utbytesstudenterna, och att det förmodligen är sista gången jag ser de flesta av dem? Att jag kommer sakna spanskan så mycket. Hemlängtan vändes om på en sekund och blev istället till något att jag inte ville lämna.          Lördagen steg vi upp tidigt, och hoppade in i minibussar för att ta oss till Punta Leona där det kommande dygnet skulle spenderas. Vi var ganska fria på hotellet vilket var jätteskönt, de restriktioner vi hade var att inte dricka eller att använda droger, men att vi bestämde när och hur vi vi gjorde vad. Jag, Tessa, Jade (Nya Zeeland) och Inga (Island) delade rum,och drog illa kvickt efter lunchen ned till ena stranden och poolerna för att kolla in allt. Efter en liten stund där tog vi hotellets internminibuss till en närliggande strand, bara 5 minuter bort, som var oändligt vacker. Inga vågor, jätteklart vatten, vit strand och palmer med skinande sol. Kan det bli bättre? Vi körde lekar ute i vattnet, låg och flöt, och pratade på innan sista bussen gick tillbaka.       Efter dusch, middag och skrivande namn och hälsningar i kompisars böcker hamnade vi på stranden för att spela gitarr och sjunga ihop, en lektion i bachata gavs det med och vi tittade på stjärnorna som är oäändligt många på himlen. Jag har aldrig sett så mycket stjärnor på himlen som jag gjort på natten som jag gjort här i Costa Rica. Efter midnatt gav vi oss ett gäng iväg till discot och dansade till spansk musik som det bör göras, och hamnade efter att det stängt på stranden igen. Vid tre-fyra tiden på morgonen tänkte jag att det var nog dags att sova- jag och mina rumskompisar som sedan länge hade gått tillbaka till rummet hade planerat att käka frukost vid sju för att kunna vara på stranden och poolen även nästa dag då vi skulle hem redan efter lunch- men mina kompisar tänkte annorlunda. Vi satte oss i en kompis golfbil, och körde till Playa Blanca som vi varit på tidigare på eftermiddagen. Vi lade oss alla i sanden och såg upp mot stjärnorna medan vi nästan hackade tänder då det inte är så speciellt varmt i shorts och tshirt halv fem på morgonen.. Stjärna efter stjärna försvann, och solen gick sakta upp bakom oss. Det fanns ett litet berg längst bort på stranden- och givetvis skulle vi bestiga det! Ett par lopp och lite löpning på stranden, och sedan satte vi fart upp mot toppen. Jag klättrade mig upp på alla fyra då det var grus och jord påväg upp, och efter lite ansträngning var vi uppe och hade en av de finaste utsiktetna man kan ha. När havet ser ut som en oljemålning då det är så klart att vi därifrån såg botten på havet, när horisonten är rosa och slutar i blått lite högre upp och bergen längst bort börjar sakta men säkert träda fram.       Vi åkte bil tillbaka till hotellet, med rutorna nere och drickandes iste, lyssnandes på Swedish House Mafia och sjungandes innan jag baknade hårt på dörren för att mina kompisar skulle vakna. Kom innanför rummet vid 6.30, pratade med Tessa och tog sedan en dusch innan vi käkade frukost vid sju. Direkt till poolen där vi var de första av alla, en liten välbehövd tupplur i solstolen, 800 meter simmning i den helt tomma poolen och sist men inte minst vattengympa med Tessa och lite tanter innan vi efter lunchen åter igen for mot San José för att sedan komma hem.      Vattengympa...   Inga från Island och Jade från Nya Zeeland.   Ymir, också isländare, och jag.   Tessa, en av de allra bästa utbyteskompisar jag har, från Nya Zeeland. Varför ska det ligga så långt bort?   Bild som demostrerar VÄL hur mycket jag njöt denna helg.   Halv åtta somnade jag på kvällen, och vaknade 8 nästa morgon. Man kan ju inte säga att jag inte utnjyttjade tiden och njöt av den under det dygnet vi var på hotellet iallafall?