Våra tankar & känslor

Först & främst stort tack för alla era fina ord. Otroligt många har hört av sig och grattat oss. Vi i familjen vill tacka varenda en av er! Många undrar i efterhand lite kring våra tankar och känslor efter att vi fick veta könet. Jag har helt ärligt knappt kunnat smälta det för har en hemsk foglossning, den är liksom värre än någonsin. Så hemsk att jag under nätter måste få hjälp av Hamodi när jag ska på toaletten, hela min kropp låser sig hela tiden dygnet runt. Igår var det verkligen värst, den här smärtan är värre än förlossningen enligt mig! Hursomhelst, jag har ju sen dag ett haft en känsla på att det är en pojke så jag blev verkligen inte överraskad när vi spräckte ballongen. Det var dock jätte jobbigt att vänta in svaret efter ultraljudet tills min vän beställde ballongen osv. Under ultraljudet kunde jag också på något sätt se/känna att det var en pojke hahah. Det viktigaste var dock verkligen att se hur bebisen rörde sig, hur hjärtat slog och att organen såg bra ut. Det var verkligen en lättnad för hälsan går före allt enligt mig och Hamodi!! Kön är verkligen det minsta viktiga men självklart kan man inte låta bli att vara nyfiken eller önska sig.  Jag personligen har tänkt mycket på flickor för Liyanas del då jag vet att hon har önskat tidigare en lillasyster, jag var likadan när vi skulle få min bror och jag var 7 år gammal. Jag ville inte ens ha min bror hahah och önskade bara att han var en flicka!! Hamodi har hela tiden varit väldigt neutral kring kön men också påpekat att det är roligt för Liyana om hon får en syster. Chocken kom dock igår hahah när Hamodi erkände för mig vad han egentligen önskade. Han erkände att han önskade en pojke nu så att vi både har en flicka & pojke, jag blev såååå chockad för han har aldrig någonsin sagt detta men han berättade också att han har aldrig berättat det för mig för att jag inte ska känna någon press då många i vår omgivning ”värdesätter” pojkar mer än flickor tyvärr. Otroligt många sa hela tiden ”hoppas att du får en pojke” och massa annat. Jag är så himla glad och tacksam över Hamodi, det är verkligen inget fel med att önska men att han tänker så pass långt och mycket på mina känslor betyder mer än diamanter för mig!! Vi är otroligt tacksamma över att Gud har valt att ge oss ännu en gåva. Vi kommer uppfostra Liyana och hennes bror till bara kärlek & respekt, vi ska lära dem att vara varandras bästa vänner. Kan det bara bli december nu så vi alla fyra kan vara tillsammans?! <3