att drunkna och andas perfectly fine

jag är fast i vad som kallas post-travel depression, utan att vilja erkänna det för mig själv.  och det är ju inte bara så enkelt heller att jag saknar att resa redan, jag saknar ju mer än så. min verklighet är inte här hemma riktigt, jag är inte fullkomlig. not without him jag har knappt förstått det själv, att jag mår dåligt, jag inser det nu när det tar emot att ringa och fixa lite praktiska saker för att jag ska kunna jobba igen - och det tar emot så väldigt. jag har menat att jag är så stark denna gång och må så vara, mitt huvud är envist positivt men hela kroppen är liksom vissen. och huvudet ignorerar att kroppen och hjärtat gråter, de stryker runt med en varsin glassbytta i sina famnar o gömmer sig under en filt i soffan medan huvudet trallar runt och lever i ovisshet. sådär irriterande så att man ibland vill be det hålla käften så jag får vara ledsen över det här.    det är många tecken egentligen, på att allt inte står rätt till. inte minst hur jag stirrar på min bakgrundsbild och liksom smeker den som en änka stryker handen längs kapporna efter maken och liksom försöker känna lukten fastän det är lönlöst. och hur jag dagligen kommer på mig själv med att sitta på flygbolagssidor sökandes efter biljetter tillbaka. huvudet arbetar runt det faktum att jag ska gå i skolan nu. vara utan pengar.    jag sover bredvid telefonen, den ligger under kudden. jag vaknar på nätterna och kollar om han skrivit. jag tar med telefonen in på toaletten till och med - och jag vet inte varför. han försvinner ju inte. eller han kan snarare nästan inte försvinna längre bort ifrån mig än han redan är.    sen är vissa dagar bättre än andra. det ÄR bättre än sist. då levde hela jag i ovisshet och jag tvekade nog från start. jag svek allt. verkligen allt. idag är en sämre dag. sådan där dag då jag tycker att allt utan honom är som en lång jävla reklampaus när man kollar på världens bästa film.    jag börjar bli rädd att jag ska tappa greppet eftersom jag inte litar på mig själv. finns ingen anledning nu, men jag är rädd för det likt förbannat.