Förlossningsberättelse del 2

Hej på er allihopa! 😀  Här kommer min förlossningsberättelse del 2. Ni som inte läst förlossningsberättelsen del 1 så länkar jag den HÄR. ~När jag ringde på klockan till förlossningen möttes jag upp av en barnmorska som hälsade mig välkommen. Jag fick stanna i korridoren och sätta upp händerna mot väggen och ta ännu en värk påväg till förlossningsrummet. Jag fick beröm av barnmorskan att jag använde en sådan andning som vi lärt oss på profylaxkursen. Hon sa även att hon tyckte värkarna var väldigt långa. Dom var mellan 1.30 och 2.20 minuter långa. 01.54 den 16 november skrevs vi in på förlossningen. Då fick jag först ligga med ctg i ca 20 minuter, det var väldigt jobbigt tyckte jag eftersom jag inte kunde röra mig ordentligt när värkarna kom. Jag kom ju in till förlossningen för att jag inte klarade att ta värkarna själv längre liksom. Dom gjorde en vaginalundersökning också och jag var öppen 6cm och tappen var så gott som utplånad. På onsdagen den 13 november när vi var hos barnmorskan sista gången på mödravården så var jag 4cm öppen och det var ungefär 0,5cm kvar av tappen. Så jag hade alltså öppnat mig 2cm nu under värkarbetet. Eftersom jag var så pass mycket öppen redan innan förlossningen var igång så trodde jag att förlossningen skulle gå relativt snabbt, kanske omkring 5-6 timmar. Där hade jag lite fel om man säger så.  På bilden här ovanför ligger jag och väntar på barnmorskan. Ser det inte ut som någon bara tryckt under en basketboll under skinnet på mig? 😂 Till slut var vi färdiga med undersökningarna och barnmorskan erbjöd mig att bada badkar. Det var min tanke under hela graviditeten, att jag skulle bada på förlossningen, men bara tanken av att lägga sig i ett badkar utan att kunna röra sig var bara nej nej nej. Så jag frågade om jag fick sitta i duschen istället och det gick jättebra så det gjorde vi. Jag satt på en pall i duschen och spolade varmvatten på magen, superskönt! Under hela tiden var Sebastian med, han satt sidan om och stöttade, höll mig i handen, masserade mina axlar, pratade med mig, gav mig vatten att dricka och fanns där för mig. Där satt vi mellan ca 02.50 och 03.30. Då gjorde värkarna så pass ont att jag kände att jag var tvungen att få något mer, något annat. 03.35 var vi inne på förlossningsrummet igen och då började jag med lustgas på väldigt lågt. Det fungerade jättebra så jag låg i sängen och andades lustgas ett tag samtidigt som jag hade värmekuddar på nedre delen av magen eftersom det var där jag hade ont. Bilden nedan är tagen 04.07. Sen tyckte barnmorskan att jag skulle komma upp på en pilatesboll, vilket jag inte riktigt gillade men jag vet att dom vet vad som är bäst så jag gjorde det ändå. Jag var så fruktansvärt trött eftersom jag inte hade sovit på 24h. Jag tog lustgasen samtidigt som jag satt på pilatesbollen. Jag klarade dock inte så länge på pilatesbollen för jag orkade liksom inte hålla mig sittandes, orken fanns verkligen inte. Bilden nedan är tagen 05.09. Då satte jag mig i fåtöljen som fanns på rummet och Sebastian gjorde knäpress under värkarna, vilket var väldigt lättande och skönt. Då var klockan runt 05.15. Efter all lustgas var jag så himla illamående så jag la mig i sängen igen och kände hur jag behövde kräkas... Jag låg och vred mig i sängen och grät nästan för att jag hatar att kräkas och verkligen verkligen inte ville kräkas. Sen jag hade magsjuka i januari och kräkte så jag spräckte typ alla blodkärl i hela ansiktet så har jag fått typ kräkfobi. "Låt det bara komma, det kommer kännas bättre sen" hörde jag Sebastian säga. Sen kune jag inte hålla emot längre... jag tror jag kräkte upp i princip allt maginnehåll...  Vid den tiden kände jag ingen paus mellan värkarna och lustgasen hjälpte inte längre. Jag försökte varva lustgasen med värmekudde på mage och beröring så Sebastian strök mig på ryggen, höll mig i handen och fanns hos mig. Jag fattade sen att jag kunde ta 4 andetag i masken men tog jag ett andetag för mycket så jag tog 5 andetag med lustgasen så kände jag hur illamåendet sköljde över mig. Jag var så otroligt trött så när värken var påväg ner så slumrade jag till för några millisekunder med masken kvar över ansiktet. Sebastian fick då påminna mig om att ta bort den så jag inte skulle bli illamående igen. Vid 06.30 undersökte dom mig igen och jag var då öppen 9cm. Vid den här tiden var jag så otroligt trött (hade varit vaken i ca 27h) och värkarna gjorde ont så jag blev erbjuden eda (epidural), eller om jag själv bad om det, sjukt oklart 🙈.  Jag själv upplevde att narkosläkaren kom ganska snabbt efter jag tackat ja men i min journal står det att jag 07.55 precis fått eda, vilket är nästan 1,5h senare. När dom ska sätta eda så ska man sitta på sängkanten och kuta som en katt med ryggen. Hur tror ni det gick med min enorma mage? Jaa... det var ju nästan omöjligt! Jag hörde att narkosläkren sa till barnmorskan "hon måste kuta mer". Jaa, lättare sagt än gjort! Jag fick hoppa fram på sängkanten så jag kunde sära på benen och få ner magen lite mellan benen och på så sätt kuta ryggen lite till. Jag är lite nålrädd av mig men det gick väldigt bra att sätta den ändå. Bedövningen gjorde mest ont tror jag! Klart att det var lite obehagligt att man kände vad dom gjorde men det gick väldigt bra ändå måste jag säga!  När man har så pass ont så vill man bara att smärtan ska försvinna, då skiter man i hur. Edan gjorde underverk! Jag kunde äntligen få paus och få i mig frukost och äntligen få sova! Jag fick sova ungefär 1h, så underbart!  Bilden ovan är tagen 07.49 och då sitter vi och ska käka frukost. Bilden ovan är tagen 09.19 och då sover jag som en stock tack vare edan. Bilden ovan är tagen 10.49 och livet känns underbart.Under större delen av förlossningen hade vi musik igång och Sebastian hade tagit fram våra batteriljus och släckt ner så det var supermysigt i förlossningsrummet. En av barnmorskorna sa "men så mysigt, här hade ju jag också kunnat tänka mig att föda barn" när hon kom in i rummet.På bilden nedan ser ni hur det såg ut på förlossningsrummet 😍 vi hade inte sådär nersläckt hela tiden men stundtals såg det ut så som på bilden. Supermysigt! 11.00 tog de hål på hinnorna och satte en skalpelektrod på Amandus huvud för att lättare hålla koll på hans puls då dosan på magen hela tiden tappade kontakten. Barnmorskan som satte skalpelektroden blev lite osäker på om det blev rätt för att det kom knappt något vatten alls. Det förstod vi ju sedan att det var för att Amandus huvud va så stort och långt ner så det satt som en kloss. Där kom det inte förbi mycket vatten utan det kom när han väl kom ut istället.Efter frukosten och sovstunden kom vi fram till "Ricky Martin"-delen av förlossningen när det var dags att få ner Amandus i förlossningskanalen. Så, jag började stå, gå och dansa lite. Jag satt även på pilatesbollen och rullade och hoppade till musik som Sebastian hade fixat. Bilden nedan är tagen 11.22 Bilden ovan är tagen kl 11.52.  "12.14 fyllt på eda igen och ska försöka äta lite lunch innan vi ska försöka få ner honom ordentligt innan jag trycker ut honom. Väntar även på bm som ska sätta ett litet värkstimulerande dropp och på Sebastian som är och köper lunch i cafeterian. Förhoppningsvis är vår lilla plutt här inom 12h."Efter Sebastian kom tillbaka och efter anteckningen ovan så började det gå utför om man säger så. Jag kände hur jag varit på topphumör, pigg och glad efter edan men att jag nu blev helt orkeslös igen, väldigt smärtpåverkad och kunde inte äta upp lunchen.  12.20 satte dom ett oxytocindropp på mig, alltså ett värkstimulerande dropp för att förlossningen liksom inte gick framåt så som man hade önskat. Det här jäkla droppet kopplades av hela tiden och slutade rinna titt som tätt. De var en typ elektronisk flödesmätare så den pep när flödet inte var som det skulle så den pep jätteofta. Det här droppet ändrade dom flera gånger under resten av förlossningen för att det ena stunden var för mycket och andra stunden för lite. 13.00 står det i min journal att jag känner av ett tryck neråt och att jag önskar börja med lustgasen igen. Från 13-tiden låg jag bara i sängen med lustgasen och värmekudde på magen och vände och vred på mig för att jag hade så ont i magen. I nedre nedel av magen var det som jag hade så ont i. Några få gånger under förlossningen hade jag så pass ont att jag inte visste vad jag skulle göra. "Fyfan vad ont det gör, jag vet inte vad jag ska göra", sa jag till barnmorskan. Jag kände hur tårarna brände under ögonlocken och jag var nära till panik. Det enda som hjälpte då var att barnmorskan tillsammans med mig andades så som vi lärt oss på profylaxkursen. Den andningen gjorde värkarna kortare och betydligt mindre smärtsamma. Om vartannat så frös jag och om vartannat så svettades jag som en gris. På bilden nedan så fryser jag massor och har både strumpor, rock, värmekudde och filt/täcke på mig. 14.20 tog jag mig till toaletten för att kissa innan fyllde på edan igen. Det står i min journal att jag då hade värkar varannan minut, men korta. När edan var påfylld igen så somnade jag och sov ca 40 minuter. Efter sovstunden kom jag upp vid ståbordet, som jag för övrigt inte alls gillade. Jag ville gärna bara ligga kvar i sängen med lustgasen. Men, eftersom bebisen ska neråt är det bra om man kommer upp och använder tyngdlagen. Så jag fick snällt ta mig ur sängen och ställa mig vid ståbordet.  15.55 står det i min journal;  "barnets huvud står strax ovanför bäckenbotten och Linnea har lite krystkänsla".~Nästa del kommer när jag skrivit färdigt 😀😉 tills dess, ha det så bra! 😘