HUALIEN, DEL 2

Hej igen! Dagen innan julafton och hela kollektivet drog hem igår. Nu är det väldigt tomt, bara jag och Edwin kvar! Vi åker på söndag, så vi har två hela dagar framför oss i Taipei. Jag tänkte skriva mitt Human Resource Management-arbete lite nu på morgonen, och även gå för att träna och sen ska vi på utflykt efter lunch. Det är ett bra sätt för att få dagarna att gå, helst av allt vill vi ju bara ha söndag så vi kan åka till Filippinerna. Dagarna nu känns mest som transport-dagar då väskorna är packade och det enda som är framme är en uppsättning kläder för var dag!Jag tänkte fortsätta att berätta om vår resa till Taroko National Park nu. Vi var där endast en dag men jag hade så mycket bilder att jag var tvungen att dela upp det. Förbered er på ett otroligt långt inlägg nu! Det finns en massa hängbroar här i Taroko, just denna hade Japanerna byggt och de koloniserade Taiwan 1910-1930 ungefär. Hela ligan! Livvu-river, som rinner genom hela Taroko park.  Matt gick till något träd och gav oss några löv att lukta och smaka på. Det var kanel! Så himla konstigt, man är ju inte direkt van att se det som ett löv. Taiwaneserna tycker inte om kanel, då de smaksätter de flesta mediciner med det. Likadant som vi inte gillar hostmedicin, antar jag. Sen körde Matt oss till en Japansk gång som de hade gjort när de kom hit. Utsikten här var magisk! Japanerna hade även gjort en del krigs-tunnlar japanerna. Kan ni se oss här i skuggan? Efter promenaden vid den japanska basen tog Matt oss till det han kallade något i stil med "Walk of different centuries", jag minns inte exakt. Men det var att man kunde gå och se så som det ser ut idag, när japanerna var här och sen se basen för taiwanesiska aborgines.  Vi kom då först till en kyrka, som nu var ett hostel men som varit en katolsk kyrka här i Taroko. Sedan ledde Matt ut oss på en gång som japanerna hade skapat som gick kring bergen. Det var ett avspärrat område och vägen var ganska förstörd på sina ställen och en höjdrädd Linnea som försökte ta foton på detta. De flesta blev bara suddiga och det blev inget kul att visa upp för er. Men vi fick se att japanerna gjorde vägar kring bergen i Taroko. På bilden ovan var vi på väg upp till nomadernas bas, som ni ser var vi tvungna att klättra upp på en bergsvägg med hjälp av några kedjor att hålla i. Det var inte många som gick denna promenaden, och det var verkligen ett äventyr att ta sig upp dit! Väl uppe gick vi en liten bit och sen kom vi till ett stort ras av bambo-trän. Det stod en liten skylt vid rasen med "Houses", Matt berättade om att detta är nomadernas hus som helt enkelt bara rasat ihop och lämnat där. Regeringen i Taiwan vet även om detta, men det är inget de bryr sig om - därför är det inte ens avspärrat. Även här var en så fin och magisk utsikt. Här i trädet hängde en myrstack som Matt tog hål på! Sen fick vi även smaka och lukta på en typisk kinesisk krydda i form av ett löv som brukar användas i kinesisk matlagning. Matt tog även ner ett gäng kaffe-bönor som växte i träden. I slutet av rundan kom vi tillbaka till den "moderna tiden" där det fanns ett monument för en japansk gubbe. Jag har ingen aning om vem det var mer än att det var någon filosof som var betydelsefull för Taroko! Då gick vi mot bilen för att dra oss mot de varma källorna och lunch! Den här trappan ner till varma källorna var så brant och förstörd vid vissa ställen. För ungefär femton år sedan hade det varit ett stenras här och människor som badade hade dött. Regeringen vill därför inte att människor ska vara här och därför fixar de heller inte trappan, utan väntar på att den ska förstöras ännu mer så att det inte är möjligt att ta sig ner längre. Här mår man! Efter lunchen tog Matt oss till ett stenras som hade skett under den senaste tyfonen. Det var alltså den tyfonen som var över Taiwan den helgen som vi for till Japan. Naturen förändras så otroligt fort. Sedan kom vi till två vattenfall! Sedan hittade vi någon typ av citronmeliss vid vattenfallen! Sista stoppet på resan var en hike upp till klocktornet för att få komma lite högre upp i bergen och få en fin utsikt. Sådär! Det fick avsluta mitt inlägg om Hualien. Imorgon är det julafton, och det känns så konstigt att fira utan familjen. Nästa år ska jag verkligen vara hemma under julen. Man har en enorm hemlängtan just nu! Kram!