They say that home is where the heart is

Jag var ute på promenad igår. Och trots regnet som varit låg det en del snö kvar. Det var så fint. Jag börjar känna mig som hemma här. Allt detta tjat i somras om vad man kallar hem. Jag väljer att kalla detta för mitt hem. Mina 21 kvadrat utan ugn. Jag har en vardag, jag har en helg. Jag har en rutin. Det rullar på. Jag lär mig nya saker hela tiden. Det är hemma. Samtidigt som när jag pratar om Värmland så säger jag också hemma, för det går av bara farten, det har ju varit mitt hem. Men det har aldrig känts som hemma. Men det kommer alltid att vara ett hem. Ett hem på avstånd numera. Klockan var förresten 12.39 när jag tog dessa bilder, och det blir mörkt runt 15. Och de säger att det kommer bli ännu mörkare.