Tid frigörs till annat

I ett av alla dokument hittar jag dessa tankar från början av januari; Längtar till kurserna har bokats av, till att tid frigörs till annat. Har förväntningar på allt jag ska göra av tiden, vem jag kan bli när jag inte känner mig kvävd. Samtidigt väntar registreringarna till våren, ligger i bakhåll och lurar.  Jag vill ha långsamma dagar, kolla på nyhetsmorgon, sticka och dricka mitt kaffe utan suktan efter kicken. Såhär i början av februari känner jag en tacksamhet för allt som blev,  kurserna klarades av bägge två även om det brann i knutarna på slutet och jag var helt inställd på omtenta. Tiden efter har jag varit ledig, fått ta det lugn. Stickat och läst, funnit en annan ro.  Men jag fyllde även januari med inspiration, möten, framsteg, nya kriser och pms. Vi hade fin träff med bokklubben, startat upp en stickgrupp med ett helt gäng från Umeå som är garntokiga. Jag åkte över dagen till Helsingborg för att spendera den ihop med farmor, prata om livet, äta husmanskost och byta böcker med varandra. Rebecka var här en hel helg och vi hade kallispremiär ihop. Jag började tänka på soffbordet som jag vill bygga och slutade tänka på det igen när jag insåg att det kommer bli svårt, känns jobbigt att vara okunnig och dålig, känner mig otillräcklig. Min pms har varit i en skala som aldrig någonsin förr, jag har varit rasande över gulaschsoppa och droppat tårar ner i en potatisgratäng, det är inte lätt när psyket är så litet och skakigt som under pms. Det enda som går att göra då är att släppa på ventilen och gråta till Annika Norlin tills det känns något bättre, räkna timmarna tills det är över utan att veta hur många timmar en sms egentligen varar.  Romantisera livet har jag försökt med, och typ lyckats. Jag har legat på mage i sängen och druckit bärnstensfärgade kombucha ur kristallglas och läst Augustvinnande boken om karlar som är jävliga. Boken har fått följa med till min tryggaste plats: Max. Ätt äta mjukglass är nya fikan till lästiden.  Jag har också träffat massa kompisar, vill skriva det här för att påminna mig själv om att jag inte är ensam utan faktiskt hittar på saker för att det så ofta kan kännas så. Det tar tid att skapa ett nytt socialt liv i en stad, det är okej.  Mer kunde inrymmas i denna rapport men jag är fortfarande skakad av mitt besök hos tandläkaren, halva ansiktet är nu bedövat och tårarna var för en kort stund sedan i halsen. Jag har inom en månads tid varit där två gånger, känt mig äcklig lurad och fattig. Tanken var att unna mig det för att känna mig duktig men kände mig bara sämst som hade ett hål och ännu sämre över att jag mådde så dåligt av att laga det, happ nu är det gjort så inte värt att böla mer om det här,.