ATT TA HAND OM SIG SJÄLV .

Fan vad skönt det är att ta hand om sig själv. Att bara rå om mig. Kanske jag känner så särskilt mycket då mitt arbete handlar om att ta hand och hjälpa andra. Det är lätt att glömma eller bortprioritera sig själv. Jag tror att det tyvärr är så oavsett vilket yrke en har. En själv är liksom ofta ett "undantag". Jag ska klara mer än någon annan och på något märkligt vis har jag andra regler åt mig själv än till andra. Jag ska ta störst ansvar för och åt alla, jag ska göra saker som jag aldrig rekommenderat en vän att göra och det är plötsligt rimligt att jag ska jobba fasten jag egentligen är sjuk eller skadad. Min egen måttstock är mycket längre än den jag använder gentemot andra, gränsen jag drar åt mig själv hamnar längre bort.Varför är det ofta så? Jag vet att jag inte är ensam. Vi ska vara så himla duktiga och prestera, för att hinna med prioriterar vi bort oss själva. Eftersom det är lättast eller iallafall lättare än att låta det gå ut över övriga genom att tacka nej eller inte göra sig tillgänglig. Tänk att nej kan vara ett sådant svårt ord, förutom till sig själv. Det är fasen något många av oss måste bli bättre på. Vi måste ta hand om oss själva! För att hålla länge och för att vi bara får en kropp som vi minsann inte ska ta för given. Var tacksam. 1, 2 , 3 : Börja nu.