CYKLISTEN .

Det här med att cykla. Vad händer egentligen med människan när en sitter på en cykel? Tydligen så finns det forskning som bevisar att vi stänger av hjärnan, vilket faktiskt skulle förklara en hel del. Jag måste erkänna att jag hamnar i den kategorin. De som cyklar med avstängda hjärnor alltså. Addera också tävlingsjävul (med mig själv), adrenalin & ett stänk endorfiner. Det är ingen elegant kombo direkt. Plus någon som skriker i öronen "skynda dig då, du har bråttom!!". Fast jag har all tid i världen. Jag cyklar nästintill alltid överallt. Till och ifrån jobbet, till stan, till kompisar ni förstår. Oavsett när på dagen eller hur gott om tid jag än har, så slår samma signaler igång när jag sätter ner rumpan på sadeln. (Bilder från när jag & bff hyrde cyklar i Byron bay, Australien.Jag hade inte klippt mig på ett år och solen trollade fram en sådan där riktigt orange röd färg på håret.Som en rävsvans som min kanadensiska polare sa..) Detta är alltså mitt normaltillstånd på cykeln. Föreställ er då hur det blir när jag faktiskt har bråttom, är kissnödig eller värst av allt lider av lågt blodsocker. Jisses. Det är då jag börjar ta rödljusen och motvinden personligt.  Mitt mål denna vecka är att första LUGNA NER MIG och njuta av cykelturerna. Andas, trampa, vara, inte stressa i onödan. Deal.