Är jag ledsen?

"Telefonen ringer" Nära kompis.  - "Hej vad gör du?" "Sitter på tåget, sj?" -"Inget speciellt, läget?" "Det är la bra, trött bara" Nej det är inte bra, jag har ont i magen, jag har druckit ett glas vin och är påväg till systemet för att köpa mer. Jag har nåt i halsen som gör mina armar och ben svaga. Jag tänker på en miljon saker men kan inte komma på vad. Jag försöker fly, till stan, till systemet, till ett annat land. Var som helst. Detta var igår, först nu förstod jag att det var ångest. Klumpen i magen, halsen var full av gråt, spridda tankar. Jag är ledsen utan anledning, eller av en miljon saker. Det är ok det vet jag men ändå känns det inte okej för mig. Jag vill veta varför för då kan jag åtgärda det. Jag vet ännu inte varför. Men en sak som många närstående till före detta cancerdrabbade inte vet är att cancer lever i huvudet så fort den lämnat kroppen. Jag minns ingenting från min period av behandling. Jag vet nästan allt tack vare min underbara mamma som alltid fanns där och som efteråt har svarat på frågor om denna diffusa tid. Men jag vet att jag väldigt sällan mådde dåligt under och över den här tiden. Men så fort jag fick klartecken - att behandlingen var slut och mina tumörer var borta så finns det dagligen kvar rester av känslor och tankar.  Jag är så ofta ledsen pga det jag gått igenom men jag kan aldrig berätta att det är därför jag känner mig låg för det vanligaste svaret på mina känslor är "Men du är väl frisk nu?" Idag vet jag inte om det är cancern som spökar i mina tankar men jag vet att jag är ledsen och det är ok. Det är också okej att vara ledsen utan att gråta. Allt syns inte på ytan.