Det första inlägget

Nu var jag alltså igång med detta. Meningen med denna blogg är alltså att lätta på och uttrycka mina känslor om livet rent generellt. Jag går igenom en sämre tidpunkt i livet just nu men vet så väl att vi ju alla kommer göra det nån gång i livet. Jag är deprimerad... eller ok, jag har inte officiellt blivit diagnostiserad med depression men jag vet väl att det är det jag går igenom just nu och känner inte att jag behöver läkare eller psykolog som berättar något för mig som jag redan vet. Som en annan Uppsala-bloggerska (Misspiink a.k.a Angelica Lindholm) skrev på sin blogg: "Att leva med depression är som en sommar utan sol och en vinter utan snö, du kommer inte finna lycka i det" och jag kunde inte hålla med henne mer. Jag har bättre och sämre dagar och de kan variera rejält. Jag är ALLTID trött, oberoende av hur mycket jag sovit under natten. Jag kan börja gråta nästan okontrollerbart helt plötsligt bara för att allt känns så jäkla meningslöst. Jag har ingen lust att göra något längre och mitt mood den senaste tiden har blivit "äsch, fuck it". Jag stör mig extremt lätt på alla mina vänner, d.v.s några av dem jag är som allra närmst. Mina föräldrar har ingen aning om att jag känner såhär för så fort jag är här hemma, eller i skolan för den delen, så sätter jag på ett fejkat leende och fortsätter min dag så folk ser sällan hur jag FAKTISKT mår. Jag vill inte heller att mina föräldrar ska få reda på nåt, de är alltid stöttande och jag vet att de skulle hjälpa mig och göra vad som helst för att jag skulle må bättre om jag berättade men gillar inte att oroa dem och jag vill inte heller att de ska tänka att jag är deras deprimerade psycho till barn... Jag har berättat för ca 5 av mina allra närmsta vänner men det är ändå några av de vänner jag hänger med varje dag som inte vet. De vänner som vet är extremt stöttande och har tydligt och vid ett upprepat antal gånger visat att de verkligen förstår att jag har det jobbigt och visat att de verkligen finns där men även fast jag vet det så känns det som om jag är ensam i detta.