DET SYNS JU INTE ATT DU ÄR "SÅN"?

- Hur känns det att vara med en tjej?- Är du verkligen bisexuell? Det skulle jag aldrig kunna tro - Det syns inte alls att du skulle vara sån- Hur har tjejer egentligen sex med varandra? - Vem är killen och vem är tjejen då? - Vad föredrar du mest? killar eller tjejer? - Saknar du aldrig kuk? - Fan vad sexigt - Det är ju bara otrohet om du är otrogen med en kille, än om en tjej. Två tjejer är bara fett nice Detta är några av de reaktionerna jag får, när jag har berättat att jag är bisexuell, eller framförallt, när jag har berättat att jag är tillsammans med en tjej. Låt mig berätta. Ska jag berätta hur det "känns" att vara med en tjej?Preciiiiis likadant som det känns att vara med någon av motsatt kön. Precis lika mycket fjärilar i magen, kärleksrus, känslan av att sakna sin partner. Det känns också precis likadant att vara arg på sin partner, besviken eller sårad på sin partner som det gör om du är tillsammans med någon av motsatt kön. Hänger du med? Det är alltså ingen skillnad överhuvudtaget. Jag får inte känslor för en person beroende på vilket kön de har, blir folk ens det? Jag blir kär, intresserad eller älskar någon utifrån vem de är som person. Egenskaper som tilltalar mig - som jag dras till.Eller denna, att jag inte ser ut som en typisk bisexuell tjej/har ett förhållande med en tjej? HUR tusan ser en ut om en är bisexuell eller lesbisk? Finns det ett standard utseende? Det blir så tydligt att samhället lever så hårt efter normer som finns. Jag gissar på att dessa personer som sagt såhär till mig, menar att jag inte är den "butchig"typen. Jag är ganska feminin, gillar "flickiga" saker och är ytlig. Normen säger att en lesbisk tjej/bisexuell gärna ska vara "killig" av sig, gilla kill grejer och vara händig som oftast endast män kan. Samhället är så jävla inrutad i normer. Det är verkligen så otroligt obehagligt ibland. Framförallt om du tillhör den gruppen som redan är normbrytande.     Jag satt tillsammans med en kollega på flygplatsen för någon vecka sedan. Vi diskuterar en utbildning som jag sökt och jag beskriver att jag har svårt att tro på mig själv.Jag har aldrig sett mig som super smart och ingen i min närhet har heller tyckt att jag varit "den vassaste kniven i lådan", vilket såklart gör att jag tror mindre på mig själv. Hen berättar ganska länge om hur bra det är att jag sökt, hur jag kan påverka och varför det också är viktigt att HBTQ personer får mer plats, som jag faktiskt är.  Jag blev lite still helt plötsligt och funderade på vad hen menade med HBTQ? Är jag det? Jag har aldrig någonsin identifierat mig som en HBTQ person. Jag vet att jag är bisexuell - ganska säker eftersom att jag varit tillsammans med en tjej i ett par år och att jag både älskat och varit kär i henne. Men aldrig har jag satt etikett på vilken grupp jag tillhör. För vet ni? Det har ju aldrig varit onormalt för mig. Jag träffade en tjej. Vi var vänner. Vi blev kära. Vi började älska varandra. Vi blev ihop och bestämde oss för att vi ville vara med varandra. Jag har faktiskt aldrig lagt någon vikt på att det är en tjej, att vi är HBTQ personer eller att vi tillhör den normbrytande gruppen i samhället. Jag har bara älskat en person. Jag har bara hittat en person jag trivts med, fått fjärilar i magen med, skrattat med, gråtit med och äventyrat med. I årets Europride var det mer speciellt för mig än andra gånger. Av olika anledningar, som jag inte kommer blogga om - men det har sannerligen varit en helg fylld av kärlek. Det har i ärlighetens namn varit helt jäkla fantastiskt. Det har varit helt jäkla fantastiskt att människor är öppna med vem de är, accepterade och lika mycket värda. Det har varit fantastiskt atTdet deltog så många i paraden - som är ett statement att Alla är lika mycket värda - oavsett sexuell läggning.Dessa 45.000 personer som gick i paraden med mig tycker att jag får lov att älska vem jag vill. De visade dem genom att gå tillsammans i en parad för en öppen kärlek.45.000 personer tycker att jag är värd lika mycket som någon annan, som tycker att jag ska kunna gå på stan utan att få skällsord skrikandes bakom mig eller blickar som är sneda när de ser mig pussa en annan tjej. 45.000 personer som ser mig som en person och inte min sexuella läggning. Det gör mig så otroligt glad. Det är verkligen så mycket folk och vi alla som deltog hade en enda sak gemensam - ÄLSKA VEM DU VILL! Visst är jag HBTQ. Visst faller jag under den kategorin. Men jag är bara jag. Jag är bara Lizette, med problem och lycka som vilken annan människa som helst. Jag är född på ett normalt sätt, inga komplikationer, ingen katastrofal barndom - som har gjort att jag blev som jag blev. Jag har två föräldrar som accepterar mig som den jag är. Jag har ett gäng syskon som ser mig som den jag är. De älskar mig inte för att jag är bisexuell, de älskar mig för att jag är jag. Jag kanske gillar tjejer, och killar. Jag kanske har haft ett förhållande med en tjej, och med killar. Jag kanske inte vet vad jag dras mest till, jag kanske föredrar båda lika mycket? Men mest av allt, jag är bara Lizette.