1 april

Tidigare i veckan insåg jag att vi närmar oss påsk och visst blir man glad av alla krispiga tulpaner och påskliljor överallt?!Långledighet närmar sig och påsklovet har redan smygstartat. --------------------------------------------Min vecka har varit turbulent rent känslomässigt. Omotiverad och deppig. Vi har haft förkylning och feber här hemma som mest troligt är orsak till den turbulens jag känt av och känner.Jag inser att jag inte har tillräckligt med energi till mig själv och det gör mig deppig. Då är det väldigt lätt att hamna i jämförelseträsket. Min bild av vad jag vill stämmer inte alls överens med vart jag är. Jag ger upp - intalar mig att det är ändå ingen som bryr sig så varför ska jag bry mig?! Ni anar inte hur många gånger meningen "Äsch skit samma, det är ändå ingen som bryr sig"  far genom huvudet på en dag.  Det finns en period i kvinnokompassen där man går en match mot sin inre kritiker, där man misstror sig själv och där den stränga rösten får mer utrymme. Oro, ångest och ängslan. Det är just i denna period jag befinner mig nu. Så vad har jag lärt mig? Jo, det är bara en fas. Det är fullständigt naturligt och det är något jag bara måste ta mig igenom. Jag inser också att denna fas kommer jag uppleva varje månad - så två tips till mig själv > Var inte hård mot dig själv Även om det kan kännas så otroligt mörkt, ensamt och hårt så kommer ljuset, värmen och det fluffiga snart igen. #ÖSTER