Medvetna val

Hur kommer det sig att du gör det du gör? Är det något du älskar, något en vän visade dig eller blev det bara så? Något jag funderat på en del den senaste tiden är hur medveten jag egentligen är om vilka val jag gör. Jag skulle vilja påstå att jag själv är väldigt medveten då jag lider av en extrem beslutsångest som får mig att tänka både 4 och 5 gånger innan jag tar ett beslut. Men jag har också kommit fram till situationer då mina val faktiskt varit helt och hållet ett resultat av något eller någon annans influens. Vad jag kommit fram till, och som även är en självklarhet för de flesta, är att vi ofta låter oss styras av våra omständigheter och omgivning. Av normer, förutfattade meningar och införstådda sanningar. Tankar som ”det är bara så det är” ger oss en definitiv verklighetsbild baserad på de sociala konstruktioner vi lever efter.  Vi växer upp med tanken om att livet är baserat på måsten. Vi måste tjäna pengar, vi måste köpa mat, vi måste skaffa en rutin vi måste skaffa ett liv som följer de normer vi lärt oss.  Men frågan är- måste vi verkligen det? Är detta den definitiva sanningen av hur livet ser ut? Eller kan man spara ihop pengar och flytta till ett annat land? Kan man välja att bara ha ströjobb och ta sig dit man känner? Kan man välja att avvika från normen av ett ”normalt” liv?  Bara för att något inte är vanligt, betyder det inte att det är fel, och bara för att något är normbrytande, betyder det inte att det är konstigt.  Min poäng är att man inte ska välja något för att någon annan gör det, eller välja bort något man verkligen vill bara för att det inte anses vara det mest normala. Så om vi plockar bort allt det där vad ser vi då?  Jo, att vi råkar vara en levande organism på jordens yta, utan några som helst egentliga lagar eller system. Alla system som tid, lagar, kategoriseringar och fördomar är formade utav oss människor för att på något sätt kunna förklara och begränsa vår omvärld. Det vore helt enkelt för krävande mentalt att nu idag, acceptera att inget omkring oss egentligen går att förklara eller rationalisera. Precis som Immanuel Kants kaosalitetsteori säger är något bara ett faktum så länge alla försök att bevisa något visat samma resultat. Fallet skulle kunna vara att den miljonte gången man gör ett försök är resultatet något annat och då är det plötsligt inte vetenskapligt bevisat. Med andra ord är inget definitivt, då allt vi lever efter egentligen bara är baserat på teorier.  Det jag vill ha sagt är, att om vi plockar bort alla system, inklusive alla krav på vad som anses vara ”bra” eller ”inte bra” så kan vi någonstans börja fatta beslut baserade på ens ärliga känsla av vad som är rätt för en själv. För hur ska man kunna vara ärlig med sig själv när hela ens liv går ut på att jämföra sina egna val med de normer som finns?  Jag försöker någonstans plocka bort de faktorer hos mig som begränsar min valfrihet, eller varjefall erkänna för mig själv vilka dessa begränsningar är. Genom att vara ärlig med mig själv om vilka sociala konstruktioner som styr mig, kan jag vara medveten om dessa när jag fattar ett beslut. På det sättet kan jag aktivt veta att jag valt att ge vika för en social konstruktion, eller välja att helt ta avstånd från den. Det viktigaste med detta handlar om medvetenhet. Att vara medveten om varför man gör ett val istället för att bara göra det som faller en in. Tar man en minut till att fundera över de val man gör så lär man sig oerhört mycket om sig själv. Självkritik är något nyttigt, såklart inte i alla former. Man måste våga lita på sig själv och att man är bra nog som man är. Men att självkritiskt granska de handlingar man gör bidrar enbart till personlig utveckling.  Med det sagt behöver man självfallet inte granska varje val man ställs framför; det hade nog kunnat göra många galna. Men när det kommer till stora, livsförändrande val bör man nog ta sig tiden till att fråga sig varför man gör det man gör. Varför valde jag att resa själv ett år innan jag började plugga? Därför att jag ville lära mig mer om mig själv och min relation till både mig och andra. Jag ville se vad som fanns innan jag bestämde mig för vad som var rätt för mig.  Varför väljer jag att nu börja plugga trots att jag var bombis på att resa ett år till? Var det pressen av att man måste plugga? Var det stress att komma någonvart? Kändes det bara fantastiskt?  Var det någon händelse som gav mig denna tanke?  Det känns rätt. Jag tog mitt beslut helt utifrån vad jag kände att jag ville göra. Jag övervägde alla dessa frågor i mitt beslut för att komma fram till vad som fick mig att ändra min plan. Och efter noggrant tänkande visste jag att jag gjorde valet för att jag ville, jag kände mig taggad och det kändes rätt. Inte någonstans lät jag press eller stress vara en avgörande faktor för mitt val. Hade jag låtit det vara en avgörande faktor hade jag låtit samhället eller pressen från andra fatta mitt beslut, och påverka mitt liv.  Medvetenhet är key.  Peace out!