Jag klarar inte allt

Ni kanske undrar var i hela världen bloggen tog vägen (och särskilt mina inlägg). Från ingenstans blev det tyst. Och det har faktiskt varit så att livet kommit i vägen. Både jag och Linnea har haft otroligt mycket i tankarna och denna sommaren har varit rätt så stormig för oss båda. Efter en hektisk vår med ny skola och ny utbildning och dessutom jobbet i kyrkan borde jag unnat mig själv en välförtjänt semester. Men ambitiös och målmedveten som jag är var jag övertygad om att jag skulle skaffa ett sommarjobb. Sagt och gjort; jag fick jobb på Sveriges största cafékedja. WOW vad kul tänkte jag och njööööt av att lära mig ALLT som går om kaffe och Latte art. Och jag som älskar att träffa människor och serva människor tänkte att det här skulle bli min livs sommar.  Tyvärr blev det tvärtom. Jag hade ingen bra start på sommaren då jag redan var väldigt trött och halvt utmattad från vårterminen. Visst, jag visste typ vad jag hade att vänta - massor av stress, långa dagar med skit och slit. Men hallå, jag hade ju jobbat på McDonald’s så jag tänkte att jag i princip var odödlig. Men ack så fel jag hade. Jag kraschade totalt. Stressen blev för mycket. Jag drabbades av sömnlöshet, ångest, nedstämdhet och blev så stressad så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Och hela tiden frågade jag mig desperat: varför klarar jag inte det här?? Jag klarar ju allt? Jag har ju alltid klarat allt? Varje morgon visste jag att jag borde säga upp mig och det var på den nivån att jag borde ha sjukskrivit mig. Men jag tänkte om och om igen: jag kan inte säga upp mig? Så svag är jag inte! Aldrig i livet att jag skulle sjukskriva mig, folk skulle ju tro att jag bara ger upp!  Detta klöv mig mitt itu och jag mådde sämre och sämre. Jag hann inte träffa vänner, jag hann inte umgås med min Simon så mycket som jag ville och jag hann inte njuta av sommaren. Endast för att jag var envis! J Problemet var att jag tänkte mer på min prestation än vad jag tänkte på mitt välmående. Och ärligt talat var det otroligt själviskt gjort av mig. Människorna runtomkring mig fick lida och det fick även jag.  Som tur var kunde jag och Simon ändå åka i fyra dagar till Barcelona (vilket räddade mig den sommaren) och vi hann även med ett par roadtrips inom Sverige (han är bäst förresten).  Att skolan började igen fick mig verkligen att inse att det var dags att säga upp sig. Och efter några veckor kunde jag andas igen. Aldrig har det känts så skönt att börja skolan. Nu efter två månader har jag äntligen kunnat börja ta mig tid till att umgås med vänner och ta det lugnt då och då utan att dö av stress- och ångestkänslor (alltså leva normalt!!). Denna sommaren har ärligt talat varit otroligt påfrestande och jobbig. Men jag har lärt mig några otroligt viktiga saker:  1. MAN KAN INTE KLARA ALLT - och det är okej!!!!!2. pengar är inte värt allt - lycka kommer ta dig längst3. att fokusera på dig själv innebär inte att du överpresterar i allt4. att fokusera på dig själv betyder att du gör det DU TYCKER OM5. inte bara du lider av att du överpresterar - det kommer även påverka de runtomkring dig6. det är okej att säga att man inte orkar - det betyder inte att du ger upp eller är lat7. VI ÄR ALLA MÄNNISKOR - alltså inga supermen/women TA HAND OM ER SJÄLVA! /Lydia Barcelona vilken saviour