Ett viktigt budskap om mobbing

Har du någon gång blivit retad eller mobbad av någon? Vet du hur det känns att bli psykiskt misshandlad? Vet du hur det känns när folk tycker du är annorlunda, på ett dåligt sätt? Sedan jag gick på dagis har jag dragits med utanförskap och mobbing. Tjejerna tyckte inte alls om mig. Jag var liten, rödhårig och social. Killarna tyckte mycket om mig, och det märks redan på dagisnivå när tjejerna blir avis. Ja, allting började med två tjejer. En som var ett år äldre än mig och en som är lika gammal som jag. Vi gick på en liten privatskola i Malmö. Det var en bra skola, men man var så få, så var man väl utfryst var det liksom svårt att hitta andra att umgås med. Det började redan på dagis. Jag fick inte vara med, jag blev puttad och knuffad och idag är det bara så sjukt. När jag sedan skulle upp i förskolan, kom jag ju i samma klass med den här tjejen i samma ålder. Jag blev vän med allihopa men fick aldrig vara med och leka. Då jag är väldigt social har jag alltid lyckats ha vänner, jag sökte mig till killarna i min klass istället och umgicks mycket med dem, samt med de lite äldre eller yngre barnen. Jag löste liksom problemet. Allting skulle kretsa kring denna ”donna” i min klass. Hon var den coola, kaxiga tjejen. Inte bara mot mig hon var elak, utan nästan mot alla. De som umgicks med henne, var även mina vänner. Vi umgicks ofta utanför skolan, men i skolan vågade de inte säga till och låta mig vara med. Förstår ni hur mycket makt denna lilla tjej på 6-7 år hade egentligen? Då det blev värre i skolan så tog självklart min mamma tag i det, hon ringde till tjejens mamma och försökte be om hjälp det hållet och liksom be henne ta tag i sin dotter och förklara att man inte gör så. Vet inte om hon någonsin gjorde det, för det blev aldrig någon skillnad. Det var bara så konstigt, när man väl kom hem till denna tjejen (för ibland var vi vänner, typ när ingen annan kunde) så var hennes föräldrar alltid så snälla och välkomnande. I första eller andra klass blev det för mycket för mig. Min killkompis bytte skola pga denna tjejen, mina föräldrar skulle separera och jag hade ingen att umgås med. Det slutade med att jag också bytte skola, och hamnade i min killkompis klass. För mig var det inget konstigt att gå hem och umgås med mina killkompisar efter skolan, eftersom det var det jag hade gjort de senaste åren. Men i den nya skolan trodde dom att man var ihop, och började reta en för det. Så det blev att vi slutade umgås och sågs bara i skolan. Jag skaffade mig massa nya vänner och trivdes jättebra i min nya klass, tredje året i skolan. Det hände mycket här, minns att jag fick mina första hemnycklar, som jag satte i mitt snygga rosa puma nyckelband haha! När vi sedan skulle upp till fjärde klass, skulle de två tredjeklassarna splittras och vi skulle bli tre klasser. Det skulle komma nya elever från andra skolor och vi skulle bli mellan 20-30 elever i varje klass. De tjejerna som gick i min gamla klass, på privatskolan, skulle också flyttas till vår skola eftersom den skolan bara har upp till tredje klass.   Vi fick lov att önska vilka vi ville gå med. Det enda jag och mamma sa på mitt utvecklingssamtal var ”jag önskar inte att gå i klass med någon speciell, jag nöjer mig med vem som helst. Så länge jag slipper hamna i samma klass som denna tjej, pga. utfrysning och mobbing.”   OCH VAD GÖR DEM!? De sätter mig, helt seriöst, i hennes klass. När vi fick reda på det, blev mamma rasande. ALLA hade fått sina önskemål igenom, utom jag. Som ändå hade en bra j*ävla anledning. Eller?   Mamma ringde och hela köret och bad dem sätta mig i vilken klass som helst, utom den jag hamnade i. Men nej. De ville inte flytta på mig. Förlåt, men vad är det för fel på skolan här i denna situationen!? Vi började och allting var frid och fröjd. Nu i efterhand tror jag att denna tjej önskade att komma i min klass, för vi kände ju varandra. Hon var dö snäll och ville gärna umgås med mig, så vi blev jättebra kompisar och jag struntade helt i det som varit. Efter ett tag hade hon byggt upp ett gäng, med alla MINA kompisar som jag skaffat. DÅ, DÅ var jag inte längre vatten värd. Hon var den som bestämde och var poppis bland både tjejer och killar och drog verkligen nytta av det. Hon vände mina vänner mot mig och jag var tillbaka på ruta ett, IGEN!? HUR kunde jag vara så dum? Gå på att hon ville vara min vän? Alltså tänk på att vi är bara 12-13 här. Detta är SJUKT hur ett beteende kan växa redan så tidigt i en människa. Jag som alltid varit social och har lätt till människor, vände mig till de andra i min klass, som faktiskt inte umgicks med henne. De var sitt egna lilla gäng och de välkomnade mig in i gänget med öppna armar. Även om jag bara kom till dem för jag inte hade någon annan. Jag tycker än idag att det är så fint gjort, och vill verkligen tacka dem. För utan dem hade jag inte haft NÅGON. När vi skulle börja sjunde klass, var det dags för klasserna att splittras igen och det skulle komma ännu fler nya elever. Vi gick från tre klasser till fem. Efter sommaren, var det dags att ha upprop. Och jag märkte att den populära tjejen inte längre var så populär. Hon satt med de hon hade sagt så mycket skit om. Dom som var fulast, och töntigast och som man absolut inte skulle vara vän med. Här, kan jag säga dig, att skadeglädjen var enorm. Alla hade genomskådat hur falk hon var och insett att hon faktiskt inte är något att ha. Jag vann. Trodde jag. Vi började skolan, och det var återigen dags för upprop. Bytte snabbt klass då jag ville gå i en seriösare klass. Allting var frid och fröjd, tills det var killarnas tur.. Vi började komma upp i tonåren och för killarna var det mycket om kroppen hos tjejer och liknande. Jag började bli retad för att jag var för smal. Jag hade inga bröst, inga kurvor ingenting. Och de ville de gärna låta mig veta. De gav mig smeknamn som signalerade min smala- icke kurviga kropp. I åttonde klass var det dags för konfirmation, och vi hade så himla roligt. Vi gjorde massa kul i kyrkan och åkte även iväg på läger. Där fick jag min första sexuella kontakt med en kille, som också hade varit kaxig och retat mig i skolan. Jag blev bland annat retad för att jag var blek och vit (är rödhårig och har haft mycket svårt för att bli brun), och för jag var ful och mycket annat. Men när vi var på läger såg ingen oss och då gick det bra. Detta hände mig rätt många gånger med killar. Jag var ju annorlunda, jag var smal, blek med rött hår. Jag tror inte de ville mig något illa egentligen, utan jag tror de gillade mig. Men ville inte erkänna det. För detta hände som sagt många gånger, men när jag var på tu man hand med dessa killar både i yngre och äldre dagar, sa de oftast annat. Vi kom tillbaka till skolan efter lägret, och då hade ju killarna på skolan fått reda på denna sexuella kontakt. DIREKT blev det ju kul att reta mig för detta. De skrek högt i rasthallen, de kallade denna killens namn efter mig, de retade mig VARJE, alltså VARJE rast, i 1,5 år. Sågs i utanför skolan höll de på då med. Som alla andra år, försökte jag ignorera. Jag blev lärd att om du ignorerar så slutar de, för då tröttnar dem. Det stämmer inte, de fortsätter. Jag fick nog, jag pratade med mamma. Jag pratade med lärarna, mamma pratade med lärarna. Lärarna pratade med eleverna. De fortsatte. En dag, jag minns den väl. Jag var med min tjejkompis och gick i korridoren, skulle kolla vårt schema. Vi hade en stor tavla där ALLA kollade sina scheman. Alla i klass 7-9, och det var fem klasser i varje årskull. Förstår ni hur många det är? Jag hade under alla år aldrig brutit ihop. Det var jobbigt att gå till skolan och s¨å, men hade allltid varit stark och inte visat att jag blev sårad. Men den dagen gick det inte att hålla tillbaka. Det som hände, var att tre killar fick för sig att sätta upp en porrbild, som signalerade vad jag och denna kille gjort på det här lägret då. De skrev våra namn ovanför personerna. Och när jag såg detta fick jag panik och jag föll ihop. Jag föll ihop på golvet och kunde knappt röra mig. Min vän, som jag tackar än idag, fick nog. ”Nä Marie, nu har jag fått nog. Nu går vi till rektorn!” Varav jag alltid sagt samma sak som jag sa idag ”Nej, det gör bara saken värre!”. Hon bokstavligt talat DROG med mig till rektorns kontor. Jag satt där, i tre timmar och grät. Jag kunde inte sluta. All denna mobbing som satt kvar i mig sedan dagis. Separationen mellan mamma och pappa, ALLT bara forsade ut i tårar. Mamma fick också nog. Rektorn gjorde fan ingenting. INGENTING. Kuratorn sa bara ”Jag kollade, där sitter ingen lapp. Där är inget bevis på att dom gjorde detta så vi kan inte anklaga dem”, då blev min vän rasande. ”TROR NI HON SKULLE VARA SÅHÄR LEDSEN OM DOM INTE GJOT NÅGONTING”.   Mamma polisanmälde dessa killar. Jag ville inte hon skulle göra det för jag vet vad som kan hända. Både dem och deras pappor kom till oss och bara ”ni behöver väl inte polisanmäla detta?” Jo, för vad vi än gjorde så slutade dem ju inte. Jag åkte in på förhör men eftersom där inte var några bevis kunde de inte göra någonting. Detta har påverkat mig något enormt som person. Både positivt och negativt. Jag har varit så extremt osäker på mig själv, jag har inte trott på mig själv. Jag har blivit enormt stark psykiskt men har fått jobba hårt på mig själv, i måååånga år.   Det gick ut mycket över mina betyg, och än idag är skolan negativt laddad, även om gymnasietiden var bra. Jag har hört att den tjejen som var elak, i grundskolan, ville börja umgås med mig i gymnasiet. För hon lärde känna min vän. Jag sa nej tack.   Hon hade även fått frågan om hon känner mig, för cirka 2 år sedan, varav hon hade svarat ”Ja, Jag mobbade henne när jag var liten.” Jag kommer nog aldrig förlåta henne, och jag kan säga ärligt att om jag hade sett henne på fyllan, kan de hända att jag inte kunnat hålla tyst. Det jag vill säga med detta är, strunta inte i det. Försök inte ignorera när du blir retad. Ta tag i det direkt, INNAN det går för långt. Försök umgås med dom som faktiskt är snälla mot dig, även om det är ”töntarna i klassen” för dig. Försök skaffa vänner utanför skolan, skaffa en hobby eller liknande där du kan hitta nya vänner. Rädda ditt eget skinn, stå upp för dig själv och visa dem vem du är. Du är bäst, och du klarar så mycket mer än du tror.  Jag har jobbat sen jag vari 18. Har varit flygvärdinna i tre år, samt jobbat utomlands i 6 månader med träning. Jag är utbildad grupptränare och köpte min första lägenhet när jag var 20. Så tro på dig själv, även om det kan kännas hopplöst.