Sverige

Helt plötsligt tog mitt äventyr slut. Jag har befunnit mig i Sverige i snart 24 timmar och jag kommer inte åka tillbaka. Det visade sig att jag och mina värdföräldrar hade för olika syn på vad som är okej och inte gällande barnuppfostran. Jag valde att stå upp för mina åsikter, vilket jag är så stolt över att jag vågade göra även fast de gjorde att jag fick lov att åka hem. Jag såg det som ett större misslyckande att vara kvar i 5 månader till och bara acceptera saker man inte alls står för eller är bekväm med, än att avbryta sitt år när det inte längre funkar. Jag har vetat i lite mer än en vecka att jag inte längre ska vara kvar i familjen och fick efter det ingen hjälp av min organisation med att få någonstans att bo eller få något svar om hur allt kommer bli. Efter att ha oroat mig varje dag om jag har någonstans att sova för natten så slutade det med att jag bokade första bästa plan hem istället och nu är jag här, 7 månader, 200 dagar, 30 veckor senare. Det har varit den bästa tiden i mitt liv även fast jag haft det lite väl tufft ibland. Nu ser jag fram emot att träffa all familj och vänner som ger en massa energi och slippa allt bråk, skrik, gråt och slagsmål varje dag. Bortsätt från detta jobbiga så har min tid här vart GRYM!! Så tack för denna tiden USA och tack till mig själv för att jag klarar mer än man tror.