Vissa blir bekanta med minnen

Igår satt jag och min syster o pratade om hur livet förändras snabbt när man går in och ur olika ”faser”. Först när man börjar på gymnasiet. Man börjar i ny skola, träffar nya vänner och kanske hittar lite nya aktiviteter / intressen. Vissa vänner finns kvar, andra blir bekanta med minnen. Sen tar man studenten - vissa pluggar vidare direkt, några jobbar och andra vet inte vad dom ska göra och kör någon form av ’paus’. Vissa flyttar hemifrån, utomlands eller till en ny stad. Man träffar nya människor, skaffar nya vänner och andra / fler intressen. Vissa vänner stannar kvar och andra blir bekanta med minnen. I värsta fall främlingar med minnen! Så går livet och det fortsätter så. Speciellt när man skaffar barn. Vissa vänner finns ändå kvar och relationen är densamma. Många accepterar att livet ser annorlunda ut och tiden att ses är inte densamma! Ses man kanske ett barn är med på fikan, lunchen eller shoppingrundan. Vissa försvinner! Man hörs inte igen. De som försvinner (iallafall i mitt fall) har inte egna barn. De lever ett annat slags liv. Det är inget fel. Livet ser ut så. Vissa finns kvar för alltid, andra blir bekanta med minnen - eller främlingar med minnen! Vissa skär i hjärtat mer än andra! Vissa försöker man få ihop en träff med, men det blir inte av, tiden finns inte till eller så är intresset inte detsamma längre... Jag är otroligt tacksam för de vänner jag har i mitt liv. Som är med och skapar nya minnen. Där Lucas är en del av allt! Många vänner jag umgås med idag har barn. Inte alla, men många! Vissa gamla vänner o bekanta har jag också fått kontakt med igen - för dom är i samma plats i livet, som nyblivna föräldrar. Jag älskar att vara mamma. Jag älskar att vara där jag är i livet och jag älskar mina vänner som vill dela det tillsammans med mig! Kram!