To the deepest part of the human heart, the fear of death expands.

Imorgon börjar jag med min vfu (praktik) och jag är så fruktansvärt nervös! Ja, men så klart är man nervös när man ska till ett nytt ställe med nya människor. Det är väl alla. Men fan, mitt självförtroende är inte på topp och då är det inte lätt att se framför sig att man undervisar barn samtidigt som en annan lärare tittar på. Det är just det här med vad är det jag kan och vad är det jag inte kan? Jag har lagt väldigt mycket pengar på böcker för att utöka min allmänbildning, men tiden för att läsa och lära försvinner oftast. Men samtidigt när jag känner denna enorma nervositet så blir jag så motiverad att lära mig mer. Det blir som ett fokus, något att leva för. Bara nu ikväll har jag lärt mig alla sveriges landskap och vart de finns vilket jag inte hade så stor koll på tidigare. Lite sånna saker menar jag. Men oj vilken känsla man får när man har lärt sig något nytt och kan visa folk det! Och tänk då att kunna viderbefodra den kunskapen till barn som ska få känna att de kan och att de är duktiga! Jag hoppas verkligen att denna praktik kommer att stärka mitt självförtroende istället för att sänka det ännu mer. Jag ska vara stark och våga!!