LIVETS KARUSELL

Solen sken ute och jag minns att jag satt i min lilla balkongöppning, med ett glas vin i ena handen och lurarna inpluggade. Jag fastnade i en låt och spelade den om och om igen. Tonerna svävade samman och musiken klöste upp hela mig. Det hela slutade med ännu en attack, denna värre än någon annan. Jag försvann och monstret tog över. Det är verkligen så det känns, att någon tar över allt och det jag gjorde den kvällen var inte jag. Jag var bara så trött, så trött på att kämpa, så trött på att vara stark. Det handlar inte om någon annan än mig, kampen mot mig och mitt inre monster. En kamp som jag inte önskar någon. Jag vann.  Att kampas mot sig själv, med sig själv, med psykisk ohälsa är en olidlig kamp. Jag är långt ifrån frisk men idag kan jag glatt meddela att jag hittat vägen tillbaka.  Det är en lång och krokig väg, men en väg som jag redan mött många fina människor på som alla står och hejar och pushar åt rätt riktning. Jag vet att många av er var där i de mörka tiderna också men då kunde jag inte se, då kunde jag inte känna eran närhet. När man är sjuk så är det enda man vill att bli frisk igen, ingenting runtomkring spelar så stor roll och man sätter livet på paus. Idag när jag är 'frisk' så möts jag av livet. En ny kamp. Karusellen som varit på paus så länge startar upp och virvelvinden är nu i full fart. Till en början fick jag bara klamra mig fast och försöka att inte ramla av. Idag kom det in flera fina människor som hjälpte mig ner i vagnen, spände fast mig och nu är det äntligen dags att njuta av karusellen.  Livet kommer aldrig att vara lätt, i alla fall inte för en människa som mig som vill framåt, som vill mer. Men bara för att det är tufft och kämpigt behöver det inte betyda att du är ensam. Lyft blicken och se runtomkring dig, för någonstans finns det en väg ut. Idag fick jag min väg. En väg som kanske inte är accepterad av alla, vilket jag inte heller begär. Men det är en väg som jag kommer välja att ta. Allt för att få komma på fötter igen, för att kunna vara jag igen och för att äntligen kunna starta upp på ruta ett igen. Än en gång.. bara för att jag har fått hjälp och valt att ta emot den hjälpen så betyder det inte att det kommer bli lätt. Men hur tuff kampen än kommer att bli så kommer den aldrig vara värre än det jag gick genom den där sommarkvällen med vinglaset i handen i min lilla balkongöppning.