PÅ EGNA BEN

Jag känner mig tom. Du vände upp och ned på hela min värld. Du gjorde mig så irriterad men trots det så kunde jag aldrig bli arg, för hur mycket jag än försökte så lyckades du alltid få mig att le. Du fick mig att skratta och jag var lycklig med dig. Att ta ett beslut nu när jag är friskare var så svårt, att slita upp något som var fint och bra är tufft, men tyvärr något jag var tvungen att göra. Att tänka steget längre, att tänka på mig själv, det är något av det läskigaste jag gjort. Men trots att det är läskigt att stå på egna ben så måste jag. Jag har under en alldeles för lång tid förlitat mig på människorna runtomkring mig men nu är det dags för mig att lita på mig själv. En klok man sa till mig en gång, att bygga ett nytt hus är hur lätt som helst men att renovera ett gammalt hus kräver så mycket mer tid och energi. Det är dags för mig att ge mig själv tiden och energin för att börja renovera mig.