TA ER TID OCH LÄS DET HÄR

Det tog mig en timme till att skriva det här. Så jag ber er alla att ta er tid till att läsa det här. För det här om något har påverkat min hälsa och mitt liv.Under 10 års tid har jag engagerat mig i olika organisationer, varit aktiv i fyra olika sporter och jag har jobbat på många olika ställen. Under dom 10 åren har jag själv fått uppleva rasism, mobbning, sexuella trakasserier, blivit hotad och dessutom varit vittne för andra utsatta personer.I dom olika organisationerna har b.l.a killarna haft en trend att dra upp tjejernas kjol eller klänning för att se "vad som gömmer sig därunder". Under kurser och utbildningar har ämnet sex alltid tagits upp bland medlemmar. Det är barnsligt att vara oskuld och väldigt ocoolt, har vissa killar sagt. Så killar som INTE var oskuld bestämde sig för att göra en deal med dom killar som fortfarande var oskuld. Om dom lurar tjejerna genom att droga dom och våldta dom för att förlora sin oskuld och bli en man, så kommer dom coola killarna aka dom som INTE var oskuld att se till så att det går bra för dom i organisationen.Och när det förekom rasism och mobbning som var vardagsmat i organisationerna så blev man hatad och aldrig vald till kurser eller utbildningar när man våga stå upp för sig själv. När det ständigt spreds rykten om en själv och andra personer, så fick man stå ut med misshandel, kränkningar och hot.Vid dom olika tillfällena har man själv varit ett offer men också varit vittne för andra personer som utsattes för samma sak.I dom fyra olika sporterna när tränarna sa att man hade en fin rumpa, inte hade tvekat på att köra in den och att man ska ta det här som en komplimang. När tränarna kolla på en på ett annorlunda sätt och klappa en alltid på rumpan eller smekte ens ben när en hade prestera riktigt bra under en match eller tävling. När tränarna gång på gång påpekade och sa att man var för duktig för att komma från mellanöstern. När ingen i laget pratade med dig eller såg dig på träningarna, för att du var muslim och såg annorlunda ut. Och så fort du krävde en förändring inom laget, eller dom gångerna du gjort ett misstag så var alla emot dig och du kunde bara glömma om att få vara med på nästa match eller tävling.Äldreboende. Sjukhus. Förskola. Butik. Restaurang. Fem olika arbetsplatser under olika tillfällen, har antingen en/flera arbetskollega/or eller en chef sexuellt trakasserat en eller andra på arbetsplatsen. Rasistiska och sexistiska skämt har accepterats. När man inte gillade en viss person på arbetsplatsen så gick man ihop i en grupp och samarbetade aldrig under ett arbetspass för att personen man hatade inte skulle känna sig älskad. Alltid på arbetsplatsen tjatade alla om att man skulle komma på en After Work. Alla hypa så mycket och såg framemot att umgås. Några dagar sedan får man höra att en arbetskollega har våldtagit en annan arbetskollega och hotat henne till döds om att om hon går ut med det här eller om det kommer fram till chefen så kommer våldtäktsmannen göra allt i sin makt för att se till så att hon blir sparkad.Så många gånger man har fått höra att man inte ska vittna eller inte skriva något på sociala medier för att inte förstöra för organisationen, idrottsföreningarna och arbetsplatserna. Så många gånger man har blivit hotad till att om man gör det så kan glömma ALLT man åstadkommit. Så många gånger man har fått höra att det här är inte "bra" om det kommer fram för det förstör bara för "oss".MEN ärligt talat jag är så fucking trött på att ständigt göra det som är BÄST för idrottsföreningarna, organisationerna eller arbetsplatserna. Det som anses vara BÄST för dom är att vara tyst och äta upp all skit för att inte smutskasta dom. Aldrig har man fått tänka på vad som är bäst för en själv. Aldrig har det funnits modiga människor som har kunnat backat en. Allvarliga saker som uppstått har man aldrig kunnat tagit vidare pga av all hat och hot.JAG föreläser om mobbning, rasism och feminism. Jag pratar ständigt om att det INTE är okej att mobba någon, använda sig av rasistiska och sexistiska skämt MEN ändå så förekommer det på alla dessa platser jag nämnt. Jag kommer aldrig hålla käften. Ser eller hör jag något som är oacceptabelt så sätter jag fan i mig ner foten och tänker på vad som är BÄST för mig och dom utsatta personerna. Jag kommer sätta ner foten när det väl behöves. Och jag tycker det är jävligt synd att man ska bli behandlad på det här sättet, bara svälja och gå vidare och att INGEN i varken idrottsföreningen, i organisationen eller på arbetsplatsen GÖR NÅGOT ÅT SAKEN.För att klargöra en sista sak. Jag är inte rädd för någon och om det här påverkar mitt engagemang så är det väldigt tragiskt och synd. Men jag kan inte se på när andra människor, inklusive mig själv, far illa ut. Det här har pågått länge och det har resulterat i att jag haft sömnlösa nätter, ont i magen, gråtit mig till sömns och inte orkat vakna upp nästa dag. Jag kan inte låtsas som att ingenting har hänt. Sluta tysta personer som utsätts för det, sluta säg att ni finns där när ni inte gör det och börja agera på riktigt istället.