Klassens pluggis

Som jag berättat tidigare om i alla fall i podden så har ju jag alltid haft "pluggis-stämpeln" i klassen. Redan i fyran när man började dela ut diplom på avslutningarna fick jag pris för "klassens flitigaste elev", och detta fick jag alla år i rad innan jag bytte skola. Inte ens då kunde jag hämta det diplomet med stolthet, för shit vilken stämpel det satte på mig. Även i senare klasser kändes det länge så fruktansvärt pinsamt när mina vänner antydde att jag var en sån pluggis, när folk jag inte kände så bra förvånat frågade "Men va, är du typ en pluggis?" eller när lärarna gjorde särskilda lektioner för 'pluggisarna' så vi kunde utvecklas ordentligt. Det klingade så otroligt negativt i mina öron; var man en pluggis var man ju skittöntig - alla visste ju det.  Jag är så otroligt glad över att alla dessa fördomar 'never got to me', trots att jag visste om dem och inte alls uppskattade dem. Skolan är så himla viktig och jag känner mig så stolt över mitt yngre jag som förstod det så tidigt, och aldrig slutade tro på den teorin. Jag önskar att jag kunde få gå tillbaka några år och ge mig själv världens kram, och jag önskar att jag fick ge alla i samma sits detsamma. För som pluggis känner man sig inte särskilt cool och man får sällan höra av jämnåriga att man är det heller. Det är så synd, när sanningen egentligen är att ni är skittuffa. Ni är ju för fan häftigast på hela skolan! Ni vinner över skolkarna, smygrökare och de som får flest killar/tjejer med hästlängder. Och även fast dessa "häftiga" personer inte inser hur otroligt coola ni är nu, så kommer de göra det sen. När ni sitter på toppjobben, och de andra inser att dem inte kommer nå dit. Och jag lovar er att det kommer kännas så värt alla år av kategoriseringar och fördomar, för det är ni som kommer ur det som vinnare. Så kämpa på mina älskade pluggisar, såna som er ser jag upp till så så mycket!