En hyllning till mina älskade vänner
Livet är fullt av med- och motgångar. Ibland är livet sprudlande och energirikt och ibland är tillvaron tung och mörk. Det som är så fint att jag har människor att både dela glädjen och sorgen med. Därför kommer ett hyllningsinlägg till de vänner som står mig så nära hjärtat: Evelina Johansson. Min bättre hälft sedan 13 års ålder. Evelina är den människa som vet allt om mig och känner mig bättre än jag känner mig själv. Jag behöver inte berätta för henne hur jag reagerar på vissa situationer, för det vet hon redan genom att bara titta på mig. Dessutom är hon mitt lyckopiller. Sprudlande av energi som bara sprider glädje kring sig. Hanna Gustafsson. Vi lärde känna varandra när jag gick i nian och hon i ettan på gymnasiet genom våra dåvarande pojkvänner. Sedan dess har hon varit självklar i mitt liv och som en av mina bästa vänner. Hanna är en genomgod människa som alltid har ett leende på läpparna. Hon får mig inte bara alltid att känna mig sedd och omtyckt, utan hon är även en av de människor jag har absolut roligast med (mycket tack vare att hon faktiskt tycker mina egenheter är härliga). Malin Fransson. När man träffar ett fåtal människor säger det bara "klick!". Så var det med Malin. Utan tvekan var det självklart att dela mina djupaste hemligheter med henne. För man bara visste att hennes den tilliten man kände var äkta. Efter blixtförälskelen var vi ett. Mellan allt stöttande i varandras liv har också vi skrattat något otroligt. Malin är en människa full med energi, med världens härligaste skratt, som gärna bjuder på sig själv: vilket jag älskar med henne! Julia Everstrand. Var ska man börja? Min soulsister. Jag ocb Julia är otroligt lika. Vi lärde känna varandra redan i sjuan när vi gick i paralellklass på Junedalskolan. Vi delar musikintresset och sjöng länge i samma kör, vi är två envisa idrottstjejer med höga ambitioner samt delar vår kristna tro och har gemensamma värderingar. Hon var min klippa i tre år på gymnasiet och alla dagar man velat kasta in handuken har hon varit där. Ni som inte träffat denna människa: gör det! För så roligt man har med denna galning har man inte med många. Maja Sandberg. Min älskade, älskade lillasyster. Jag är så glad att du äntligen blivit stor, för när du var liten ville jag byta bort dig mot en trehjuling. Detta lilla busfrö som visade mina underkläder för mina tidiga pojkvänner, är nu den mest empatiska människa jag känner. Hon har ett hjärta av guld och ställer upp för alla hon känner. Dessutom är hon helt galen. Jag är glad att jag har en vän att utbyta fula egobilder med utan att känna mig konstig för att jag finner det underhållande. Och så slutligen... Titta på henne! Herregud vad snygg hon är. Emil Jarlback och Julius Adrianzon. Alltså <3<3<3<3! Mina två absoluta killbästisar. Även vi gick på gymnasiet tillsammans vilket betyder att vi har så mycket härliga minnen tillsammans. Jag, Julia, Emil och Julius är en härlig kvartett och har som tradition att åka ner till Julius stuga i Sölvesborg under sommaren. De resorna är bland mina finaste minnen och fotona är faktiskt därifrån. Sena nätter, med träningsvärk i magen för att man skrattat så mycket, strandhäng, flak med öl och sönderbränt kött. Precis så man vill spendera sin semester. Linn Björling och Lisa Fred. Dessa tjejer är både mina vänner, släktingar och kollegor och de själva är halvsyskon. Lisa och jag lärde känna varandra på riktigt när hennes klass började fyran på min mellanstadieskola. Våra två gäng blev till ett och sedan dess har vi hängt i perioder. Jag och Lisa är också väldigt lika och har därför också alltid trivts tillsammans så bra och sedan vi började jobba tillsammans har vi börjat umgås mer igen, vilket jag är så glad för! Linn och jag är sysslingar och kände faktiskt inte varandra förrän vi började jobba tillsammans på ICA för snart fem år sedan. Då var hon väldigt blyg och försiktig, men när man lärt känna henne är hon en pratglad och envis galning. En av de största anledningarna till varför jag vill till jobbet; är för att träffa henne. I år ska vi alla fira nyår tillsammans och det ser jag fram emot så mycket. My Wallin. Även vi lärde känna varandra när deras klass kom till min skola. Hon var en av medlemmarna i Landsjöskolans järngäng och därför har vi upplevt så mycket tillsammans. My är en av de snällaste jag känner och även om vi inte ses så ofta jag hade önskat står hon mig så nära hjärtat. Jag är alltid så genuint glad att se henne och när vi väl umgås njuter jag till fullo. Hon fyller år två dagar innan mig och när vi var små hade vi pannkakskalas för att fira tillsammans. I år återupptog vi traditionen, dock utan pannkakor. Kajsa Rudenstam och Lovisa Antonsson (Evelina i mitten har redan fått sin kärleksförklarning). Mina älskade barndomsbästisar. Kajsa är min absolut äldsta vän och hon har fått stå ut med mycket. Som liten skämdes hon för mig för att jag var så livlig och högljudd, men hon lämnade mig inte ändå. Lovisa var inte heller sen att bli min vän och tillsammans har vi gjort så mycket. Dessa två tjejer är bland de finaste jag vet, och trots att vi inte alls umgås så mycket som vi gjorde förr (när vi i princip inte gjorde något utan varandra), så kommer de alltid vara bland mina bästa vänner. Det bästa med dem båda är att man alltid till hundra procent kan vara sig själv med dem. Man behöver aldrig gömma någon egenskap man har, för de är vana och blir inte av med mig ändå. Mohaha. Numera bor Kajsa i Göteborg, Lovisa har redan pluggat klart, köpt lägenhet och är sambo, och jag... är kvar där vi började. I mitt barndomshem i Kaxholmen. Hmm... Kanske borde ta tag i mitt liv. Haha. Utöver dessa härligheter har jag så himla många andra fina vänner som betyder så mycket för mig, men skulle jag fortsätta skriva skulle jag aldrig bli klar med detta blogginlägg. TACK, älskade ni, för att ni vill förgylla mitt liv. Jag älskar er oändligt och kommer aldrig släppa er även om ni helst vill.