Allting har förändrats men allt är likadant

Livet förändras och vi anpassar oss så snabbt.  En examen, ett jobb och en flytt. Plötsligt sker de stora förändringarna, det som blir en helt ny vardag och ett nytt liv. Det förändrar ens självbild. Det förändrar andras bild av en. Ens identitet utvecklas och blir något mer, något större. Man har varit på en plats och tagit sig till en ny, högre. Allting är förändrat. Tiden man går upp på morgonen, vad man äter till frukost, vad man sysselsätter sig med under sin lediga tid. Vad man tänker på. Vad man anser som återhämtning och vad som är viktigt för en.  Och ändå finns det så mycket som är precis likadant. Kamper som det känns som att man alltid utkämpat, som aldrig går över. Saker inom en som sitter kvar. Den där självkänslan och självbilden, som man trodde hade utvecklats och blivit något annat, något bättre. Men som i bekanta situationer får en att inse att man är precis densamma som man varit i alla år. Den reagerar likadant, beter sig på samma sätt, använder invanda tankegångar.  Det är svårt att acceptera att vissa saker inte förändras. Iallafall inte i det tempo man önskar.