Chocken över havandeskaps förgiftning

Den 21 februari var jag på ett vanligt besök hos min barnmorska . Jag hade lite högt blodtryck så hon bad mig gå och kissa. Hon kollade proteinet i mitt urin och det låg på +2. Det betydde att jag kanske var på väg att få havandeskaps förgiftning.  Hon hämtade en läkare för att rådfråga om jag skulle till förlossningen för att ta blodprover.  Men det tyckte hon inte. Så hon bokade in ett läkarbesök på fredagen så jag skulle ta lite prover då.  Men om jag fick ont i huvudet eller flimmer för ögon så skulle jag ringa. På torsdagen hade jag ont i huvudet men jag avvaktade lite med  att ringa. Hade sovit dåligt så tänkte att det kunde va därför.  Men ringde sen och fick komma till kvinnokliniken.  De kollade mitt blodtryck o det va fortfarande högt. Det va även +2 i urinet fortfarande.  Men de avvaktade eftersom jag ändå hade en tid på fredagen.  Fredag morgon åkte jag till kvinnokliniken och de kollade allt och jag tog massa blodprov.  Åkte sen hem. På eftermiddagen så ringer förlossningen och säger att mina prover inte såg så bra ut . Att de ville ta nya prover på lördag morgon. Så jag åkte till FL och fick komma in i ett undersökningsrum.  De bad mig kissa och sen tog de blodprover och kollade  blodtrycket. Fick även ligga där med ctg på magen.  Sen fick jag ligga där själv ett bra tag. Sen kom läkaren in och sa att proverna inte såg bra ut att jag hade fått en påverkan på njurarna. Sen gick hon. Hon kom efter ett bra tag igen och sa att jag skulle bli igångsatt .Men att de hade fullt på neonatal så de skulle skicka mig vidare.  Vart visste hon inte då. Jag bröt ihop totalt.  Jag skulle ju inte ha barn nu. Det är ju en månad kvar. Ringer mamma och gråter ännu mer. Mamma var och handla och undrade om hon skulle komma upp. Jag skulle ju bara ta nya prover så tänkte ju att jag behöver inte ha med någon upp.  Men blev lite mycket för mig. Men bad henne vänta och se vad läkaren säger nästa gång.  Läkaren kommer in igen och säger att de kommer behöva skicka mig till Västervik.  Från gråtandes så börjar jag skratta. Läkaren blir lite fundersam.  Jag säger då att en tjejkompis som ska vara med på förlossningen bor i Västervik.  Så av alla ställen de kunde skicka mig till så kom jag dit. Nått bra iaf. Men inget var akut så jag kunde åka hem och packa i lugn och ro. Förlossningen i Västervik väntade på mig där nere sen. Så jag och mamma åkte hem till mig och packa för att sen åka.   Fortsättningen kommer i nästa..