Korsbandet del 2.

Är så glad över att jag äntligen tog tag i detta problem nu, bättre sent än aldrig! I midsomras skadade jag ju andra knät när jag skulle gå ner från en brygga som självklart var rutten så den brast och jag landa på mitt ”friska” ben och hela skiten vek sig och jag kunde inte ställa mig upp, visste exakt vad som hänt och där och då när jag låg på berget och grät kände jag bara att jag inte orka mer. Gick till akuten i Södertälje en vecka senare och läkaren där var en riktig douche som knappt kolla på knät eller beställde igen röntgen, trots att de va jätte lite patienter och man märkte att han inte hade det stressigt! Fyfan alltså. Gick ju till min läkare om andra knät och han kände direkt att det var korsbandet på andra knät också.  Men till the big day! Ni kan inte fatta hur nervös jag var inför den här dagen, sov jätte dåligt under flera nätter och kände mig som en zombie. Fick duscha med descutan och fasta from midnatt, kändes väldigt konstigt i och med att det är detta vi går igenom med patienterna på jobbet inför operation och nu helt plötsligt var man själv en patient. Checka in i receptionen vid 10 och fick komma in och byta om efter en halvtimme. Sen gick allt ganska snabbt, fick massa mediciner, pvk i armen och antibiotika på dropp. Sjuksköterskan såg lite orolig ut när jag berätta att jag reagera på det när jag hade kraftig urinvägsinfektion, fick röda små prickar över fötter som klia och över armarna så hon valde att prata med sina kollegor och jag fick ett annat dropp istället, var väl lika bra.  Sen äntligen fick jag komma in till operations salen, och helt ärligt minns jag inte så mycket för jag fokuserade så mycket på att inte börja gråta, yes jag var livrädd kan jag säga! Inte för att bli sövd eller så men utan hur jag skulle må efter. Men det var verkligen fräscha lokaler och modernt. Fick lägga mig på britsen och dom börja lägga på värme filtar, dropp, tvätta rent knät med iskallt vatten och jätte stora bomullstussar med nån jätte stor tång, såg skit skumt ut. Hon som skulle söva mig såg att jag var skit nervös så hon prata lugnt med mig medan dom andra gjorde klart. Sen var det dags att sova och fyfan va jag älskar känslan, haha! Valde att andas in lite i taget så jag inte somna direkt för känslan att försvinna är läskigt nog väldigt skön känsla, gud låter skit knäpp men vad ska jag säga? Gillade syrgasen också när jag födde Liam.  Sen vakna jag på uppvaket och mådde väldigt bra tack vare all smärtstillande jag fick innan operationen. Fick in fika direkt som jag på riktigt slukade på 5 sekunder, godaste fikan någonsin (okej fikan efter jag födde Liam var ännu bättre). Så när jag piggnat till och träffat läkaren så fick jag gå och byta om och sen kom Alicia och hämta mig. Svängde in på hemmakväll och köpte lite godis och gick in på apoteket för att hämta ut medicin innan vi åkte hem och fika och strax efter kom Tim och Liam hem också. Kvällen blev lugn och jag somna i omgångar och mådde faktiskt riktigt bra bortsett från illamåendet jag fick.