Du.

Vi sitter bredvid varandra och pratar. Egentligen är det inget viktigt, men känslan av att sitta bredvid dig får något inom mig att växa. Du berättar om din nya lägenhet i Malmö och utbildningen du ska påbörja om några veckor. Jag hör inte riktigt vad du säger då jag enbart ser dina blåa ögon och börjar erkänna för mig själv att de betyder mer för mig än vad de borde göra.  Medan du pratar minns jag tillbaka till stunden när jag kom hem och mobilen plingade till. Jag hade varit hos en vän och trodde att hon ville se om jag kommit hem ordentligt. När jag läste orden som sken upp mitt mörka sovrum, samt avsändare, stannade hjärtat i två sekunder. Ingen hade nog märkt det men de två sekunderna varade nästan i en evighet. Alla känslor som jag hade stoppat undan i en anonym låda i hjärtat började banka på väggarna, ville bryta sig ut igen. Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade, ett svar som hade lett till denna enkla parkbänk. Vi ställer oss upp igen och börjar gå. Ingen av oss vet vart vi är på väg men vi behöver båda röra på oss. Du för att du inte vet vad du ska säga efter flera månader av tystnad, jag för att jag vägrar öppna lådan i hjärtat som nästan exploderar. Någonstans där, mellan två lyktstolpar, tar du min hand i din. En enkel gest som får låset på lådan i hjärtat att öppna sig av sig själv. Även om jag vet att det aldrig kommer betyda samma sak för dig som för mig så gör det inget, sorgen är värd känslan av inbillad kärlek som fyller hela mig. Jag söker efter ord som kan förklara just detta ögonblick men jag inser snabbt att vi är så mycket mer än ord, även om vi bara existerar denna kväll så är det mer än något annat. Mer än allt. Jag ska hem till mig och du ska hem till dig. Vi stannar utanför min port och tittar bara på varandra. Fjärilarna inom mig har aldrig varit så levande och även om jag vet att de kommer sörja så fort vi sagt farväl så njuter jag av känslan. Du säger farväl och går iväg. Jag följer din ryggtavla och inser att det är såhär jag alltid kommer minnas dig, denna natten kommer alltid vara knuten till dig. Även om vi inte har något lyckligt slut så kommer jag alltid minnas oss såhär, sorgfria och levande tillsammans. Som något magiskt. Som något mer. Som allt. Det är vi. Det är jag. Det är du.