Babynest och promenader

Mitt humör och min ork har kanske inte varit på topp idag. Tror det beror mest på förkylningen som kommit på besök hos oss. Hela veckan har jag känt mig snuvig, hängig och haft ont i halsen. Som tur ingen feber eller hosta, då skulle jag genast tro att vi fått corona, men nu känner jag mig lite lugnare. Har försökt hålla mig mest inomhus ändå och inte träffat någon. Man kan ju aldrig vara helt hundra på vad det är för smitta man har.Piggnade lite till när paket nummer 2 från Jollyroom anlände idag. Vi köpte bland annat ett till babynest att ha här nere i vardagsrummet eftersom vi bor på två våningar. Det andra babynestet får hållas i spjälsängen på övre våningen. Inte världens bästa bilder, men ni ser hur mysigt det blir här.Imorgon börjar vecka 29 och den tredje samt sista trimestern. Så skönt att vi börjar närma oss slutet! Fast slutet låter lite fel, det är väl egentligen allt annat än slutet vi närmar oss... :)Lilltjejen i magen är för övrigt väldigt aktiv och livmodern når nu upp ända till revbenen, vilket inte känns allt för kul. Jag känner också väldigt tydligt att utrymmet i magen håller på att ta slut. Allt känns så tungt efter att man har ätit. Speciellt efter middagen (fast det bara rör sig om en portion i normalstorlek), då är magen proppfull och både att andas och röra på sig blir allt tyngre.Kvällspromenaderna blir rätt så sena eftersom det är helt omöjligt att gå mer än 100 meter utan sammandragningar och andra magsmärtor ifall man går ut mätt. Måste i princip vänta tills jag är hungrig innan det är ”safe” att promenera, haha. Låter som värsta gnällspiken idag. Försöker bara vara så ärlig som möjligt gällande graviditeten. Var så klart inställd på att skaffa barn skulle vara tungt, men inte att det skulle vara så här tungt redan INNAN själva barnet ens är här. Har sett så mycket fram emot att få skaffa barn nu i många år, så trodde väl också att jag skulle älska att vara gravid. Men nej. Just den här graviditeten är inget jag hade förväntat mig. Det är inte helt hemskt att vara gravid, bara väldigt jobbigt stundvis och min långa sjukskrivning (plus coronan) har gjort mig rätt så rastlös. Jag älskar ändå att se hur magen växer och själva vetskapen om att vi snart har vår dotter här är mer än tillräckligt för att orka med allting!